Suomeksi

Diskriminering

Vad är diskriminering?

Diskriminering är ojämlikt bemötande av människor på grund av att de hör till en bestämd grupp. Lagen om likabehandling (21/2004) förbjuder diskriminering i arbetslivet.

nyanställningar,
arbetsförhållanden, arbetsvillkor,
uttagande till personalutbildning
avancemang i yrkeskarriären.

ålder,
etniskt och nationellt ursprung,
nationalitet,
språk,
religion,
övertygelse,
åsikt,
hälsotillstånd,
funktionshinder,
sexuell läggning eller
av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person.Med annan orsak som gäller ens person avses t.ex. förmögenhet, familjeförhållanden eller boendeort.

Det är inte fråga om förbjuden diskriminering enligt lagen om ingen av de nämnda diskrimineringsgrunderna föreligger.

direkt så att en person bemöts mindre förmånligt än en annan i motsvarande situation, till exempel så att en utländsk arbetstagare får sämre lön än de finländska arbetstagarna.
indirekt så att en skenbart neutral bestämmelse, anvisning eller rutin leder till att en person råkar i en oförmånligare situation än andra, till exempel så att arbetsgivaren vid en nyanställning förutsätter fullständiga kunskaper i finska eller avtjänad värnplikt trots att det med tanke på arbetet inte är nödvändigt.
trakasserier, till exempel rasistiska vitsar, användning av öknamn eller förnedrande eller förödmjukande beteende.
anvisning eller befallning att diskriminera, till exempel så att arbetsgivaren förbjuder anställningen av personer som hör till en bestämd etnisk grupp.

För att det ska vara fråga om förbjuden diskriminering i enlighet med lagen om likabehandling ska arbetssökanden eller arbetstagaren ha försatts i en oförmånlig situation uttryckligen på grund av en orsak som har att göra med hans eller hennes person eller med utövandet av medborgarrättigheterna. Chefen eller en annan företrädare för arbetsgivaren måste ha varit medveten om diskrimineringsgrunden då han fattade det diskriminerande beslutet.

Sådan särbehandling som grundar sig arbetsuppgifternas natur och avgörande förutsättningar som krävs för att arbetsuppgiften ska kunna utföras anses inte vara diskriminering (godtagbart och vägande skäl som hänför sig till arbetet). Det betalas till exempel olika lön för olika arbete. Det kan också vara tillåtet med positiv särbehandling om syftet är att uppnå faktisk likställdhet.

Vad ska du göra om du utsätts för diskriminering?

Tala med din arbetsgivare/chef om det det beslut eller beteende som du upplever vara diskriminerande. Begär skriftligen en motivering av arbetsgivaren till hans beslut, om det gäller trakasserier ska du be att arbetsgivaren ingriper.
I fall arbetsgivaren inte kan motivera det beslut som som du upplever som diskriminerande med att det föranleds av arbetet eller om arbetsgivaren inte besvarar på din begäran om motivering och du fortsättningsvis upplever att du blir diskriminerad på grund av någon av de grunderna som förbjuds i lagen kan du vända dig till ditt fackförbund eller regionförvaltningverket för att utreda frågan.

Utredning i diskrimineringsfall (pdf-fil 167 kb)

Arbetsgivarens skyldigheter

Arbetsgivaren ska bemöta alla arbetstagare likställt. Om arbetsgivaren placerar en arbetstagare i en särskild ställning ska han på begäran kunna motivera sitt beslut.

Arbetsgivaren får inte vidta negativa åtgärder i sådana fall att en arbetstagare klagar över diskriminering eller vänder sig till myndigheterna för att få saken utredd (förbud mot repressalier).

Gottgörelse för diskriminering

Den som har utsatts för diskriminering har med stöd i lagen om likabehandling rätt att kräva gottgörelse på upptill 16 430 euro av arbetsgivaren. Gottgörelsen ska krävas vid domstol inom två år efter att diskrimineringen har ägt rum. När det gäller nyanställningar ska talan väckas inom ett år från det att sökanden har delgetts valbeslutet. Diskriminering på grund av språk eller en enligt lagen om likabehandling "annan orsak som gäller hans eller hennes person" berättigar emellertid inte till gottgörelse.

Straffbestämmelser

Diskriminering i arbetslivet är straffbart i enlighet med 47 kap. 3 § i strafflagen. Bestämmelserna i strafflagen avviker i någon mån från bestämmelserna i lagen om likabehandling, främst handlar det endast om olika formuleringar. Det är inte fråga om diskriminering i arbetslivet i enlighet med strafflagen om en person utsätts för diskriminering på grund av en annan orsak som gäller hans eller hennes person. Det är inte heller fråga om diskriminering i arbetslivet om den utsatte är en praktikant som inte står i ett anställningsförhållande.

Arbetarskyddsmyndigheternas övervakar

Att bestämmelserna i lagen om likabehandling följs övervakas av arbetarskyddsmyndigheternas (regionförvaltningsverket) i den utsträckning det handlar om arbetslivet. Arbetarskyddsmyndigheternas tillsyn på arbetsplatserna är inriktad på arbetsgivaren.

Begäran om utredning i ett diskrimineringsfall ska lämnas in skriftligt till regionförvaltningsverket. Utgående från begäran bedömer regionförvaltningsverket om det är fråga om diskriminering så som avses i lagen om likabehandling.

Vid behov inleder arbetarskyddsmyndigheten utredningen i frågan med arbetsgivaren skriftligen. När den skriftliga utredningen är klar överväger arbetarskyddsmyndigheten om det finns behov av att handleda arbetsgivaren med hjälp av anvisningar eller uppmaningar och gör upp en inspektionsberättelse. Dessutom överväger arbetarskyddsmyndigheten om det finns anledning att misstänka att brottskännetecknen för diskriminering i arbetslivet fylls. Om det är så kan regionförvaltningsverket polisanmäla fallet.

Arbetstagaren eller arbetssökande får vid behov anvisningar för hur han eller hon kan begära gottgörelse. Arbetarskyddsmyndigheten har inte befogenhet att väcka talan vid domstol och kan inte heller företräda en arbetstagare i diskrimineringsmål.