Suomeksi

Ensamarbete

Vad är ensamarbete?

Ensamarbete är ett arbete som utförs i en social eller fysisk isolering. Det är fråga om fysiskt ensamarbete då arbetstagaren inte kan få kontakt med de övriga arbetstagarna på arbetsplatsen utan att använda något tekniskt kommunikationsmedel som t.ex. en radiotelefon.

Det är fråga om psykiskt ensamarbete då arbetstagaren arbetar tillsammans med andra i en grupp men förhållandena på arbetsplatsen är sådana att man i en farlig situation inte kan få hjälp av arbetskamraterna.

Det är också fråga om psykiskt ensamarbete då en person blir utan arbetsgemenskapens psykiska eller yrkesmässiga stöd trots att hans arbetsuppgifter åtminstone tidvis skulle förutsätta detta.

Fysiskt ensamarbete

Arbetstagaren var sysselsatt med att underhållsarbete vid en oljebrännare på ett serviceplan där temperaturen steg till 150...200 °C då overallen fattade eld utan att offret varseblev det. Ensamarbete var enligt muntliga anvisningar förbjudet.

Arbetstagaren genomförde en undersökning vid en eldsvåda i en restaurang ensam. På grund av den höga temperaturen fick han värmeslag och kunde inte utan arbetskamraternas hjälp ta sig ut ur det brinnande rummet.

Olycksfallsoffret höll ensam på med att tina upp en landsvägstrumma med en flytgasbrännare. Efter att ha tagit sig in i trumman ådrog han sig en kolmonoxidförgiftning som ledde till döden.

Då symaskinen startade blev arbetstagarens hand i kläm. Den skadade arbetade ensam i en impulsfattig arbetsmiljö. Olyckan kunde ha undvikits genom att maskinen hade varit utrustad med en anordning för att stoppa en ofrivillig start och genom att man då och då arrangerat kontakter till arbetstagarna på andra avdelningar.

Speciellt många risker för olycksfall som hänför sig till ensamarbete förekommer det inom jord- och skogsbruket, yrkesfiskeriet och inom industri- och produktionsanläggningar som t.ex. el- och vattenverk som fungerar med kontrollrumsarbete. Isolerat arbetas det också i vissa trafikarbeten (land-, sjö- och flygtransporter) och inom byggnadsbranschen (kranförare) liksom också bland jourhavande, larmpersonal och väktare och i arbeten som förutsätter resande.

Om arbetet eller ett enskilt arbetsskede är förknippat med en större olycksfallsrisk än normalt kan detta orsaka en kraftig känsla av osäkerhet.

Psykiskt ensamarbete

Det fysiska ensamarbetet kan förutom risk för olycksfall också medföra psykiska men.

Det är fråga om psykiskt ensamarbete bl.a. då en person åtminstone tidvis är tvungen att arbeta under hot om våld eller utgör ett objekt för hotelser och saknar möjligheter att få omedelbar hjälp av sina arbetskamrater. Kunder eller patienter kan i dessa situationer inte ersätta arbetskamraterna.

I samband med väktar- och ordningsmannauppgifter
I arbeten som omfattar kundbetjäning-, fostran-, lärar- och vårduppgifter
I samband med transport-, distributions- och försäljningsuppdrag

Hot om våld kan förebyggas bl.a. genom att man ser till att det på platsen eller i närheten finns tillräckligt med yrkeskunnig personal. Fungerande kommunikations-, larm och självförsvarsutrustning och utbildning kan underlätta situationen. Att vara väl orienterad i säkerhetsanvisningarna ökar känslan av att situationen är under kontroll.

Psykiskt våld

Det är också fråga om psykiskt ensamarbete då arbetstagarna isoleras från sin chef och sina arbetskamrater och därför måste arbeta utan stöd från sin arbetsgemenskap. Orsaken till isoleringen kan vara bl.a. yrkesmässig konkurrens, handikapp, meningsskiljaktigheter som hänför sig till världsåskådning eller sättet att utföra arbetet. Problemen tillspetsas i branscher med hotande arbetslöshet och nedskärningar i organisationerna. Dessa problem kan förebyggas och avlägsnas genom att man arrangerar arbetsorientering och introduktion i arbetet och genom grupparbeten. Det kan även bli aktuellt att anlita stödpersoner. En tidig identifiering av problemen genom exempelvis kartläggning av gemenskapens funktionsduglighet och arbetsatmosfären med hjälp av företagshälsovårdens arbetsplatsutredningar är en förutsättning för de förebyggande åtgärderna.

Yrkesmässigt ensamarbete

I samband med att arbetets art förändras speciellt genom att tar i bruk ny teknologi har arbetsuppgifterna inom många branscher differentierats på ett sådant sätt att de förutsätter specialkunskaper av arbetstagarna.

Ändringarna i hur arbetet utförs har inom många branscher orsakat en minskning av arbetskraften. Det är därför möjligt att det på en arbetsplats finns endast en representant för ett visst yrke och att han eller hon inte har möjlighet att t.ex. i kvistiga frågor få hjälp av sina arbetskamrater och inte heller i övrigt kan diskutera yrkesspecifika frågor med dem. Dessa problem förekommer inom många branscher i arbetslivet.

Känslan av yrkesmässig isolering avtar om det på arbetsplatsen också arbetar andra personer som har samma yrkeskunskap. En förutsättning för detta är emellertid att personernas inbördes dialog fungerar. Att upprätthålla kontakten till sin egen yrkeskår och dess företrädare inom olika nätverk minskar känslan av isolering.

Hinder för växelverkan i den fysiska arbetsmiljön

Möjligheten till inbördes växelverkan kan vara begränsad eller helt saknas på grund av hinder i den fysiska arbetsmiljön, trots att andra arbetstagare skulle finnas i närheten. Placeringen av maskiner och anordningar till exempel eller den bundenhet till arbetet som krävs kan förhindra att kontakterna upprätthålls. Fysikaliska faktorer såsom buller eller å andra sidan brådska som hänger samman med arbetet kan likaväl förhindra umgänge. Känslan av isolering ökar då man använder hörsel - eller andningsskydd trots att det av hälsoskäl är viktigt att de används.

Lär känna riskerna med ensamarbete

Riskerna i anslutning tillensamarbete skall beaktas innan arbetet inleds. Om det är möjligt skall riskerna avlägsnas eller olägenheterna minska med hjälp av lämpliga tekniska eller organisatoriska åtgärder. Man skall emellertid alltid gardera sig mota oförutsedda situationer.

Ensamarbete skall alltid undvikas om arbetet är förknippat med risker för allvarliga olycksfall eller akuta insjuknande.

Arbete som utförs ensam är inte alltid skadligt. Speciellt i arbeten som kräver koncentration och uppmärksamhet utgör ensamarbete tidvis till och med en förutsättning. Sådana arbeten kan vara till exempel planerings- och granskningsuppgifter, konstnärligt arbete och forskning. Också individuella skillnader förekommer, vissa personer vill arbeta för sig själv och lider inte av det.

Det är viktigt att i varje situation kunna avgöra om ensamarbete uttryckligen orsakar psykiska olägenheter.

Om ensamarbetet är oundvikligt
Hur länge ensamarbetet varar
Personliga egenskaper
Andra betydande belastningsfaktorer
Arbetsarrangemang som underlättar ensamarbetet
Hur man garderar sig mot störnings-, olycksfalls- och våldssituationer (t.ex. genom klara instruktioner)

Också då ensamarbetet är kortvarigt kan det vara psykiskt påfrestande om det kopplas till andra belastningsfaktorer. Sådana kan vara bl.a. fönsterlösa och underjordiska arbetsrum, skiftarbete och ovanliga arbetstider, t.ex. nattarbete, brådska på grund av ackordarbete eller belastningstoppar, den fysiska belastningen i arbetet, obekväma arbetsställningar, ansvarsfrågor, enformigt eller händelselöst arbete, meningslöst arbete, olycksfallsrisk och svårigheter att få hjälp i risk - eller olycksfallssituationer.

Förutom betydelsen av enskilda belastningsfaktorer skall deras samverkan utvärderas eller m.a.o. arbetets psykiska helhetsbelastning. Vid bedömningen av helhetsbelastningen skall man också beakta vilka positiva drag som minskar belastningen i uppgiften som helhet.

Olägenheterna i ensamarbetet skall avvärjas

Olägenheter som orsakas av ensamarbete kan förebyggas redan i planeringen av arbetet. Arbetena borde ordnas så att situationer med ensamarbete inte uppstår. Olägenheterna kan också lindras genom förkortning av tiden som används för ensamarbete, Detta kan å sin sida förutsätta ändringar i den fysiska arbetsmiljön och i arbetsarrangemangen.

Även med personalpolitiska och arbetsledarmässiga åtgärder kan man bekämpa och minska olägenheterna som uppstår vid ensamarbete. Med hjälp av arbetsorientering och utbildning kan arbetstagarnas möjligheter att klara sig i arbetet förbättras och på det sättet minskas den psykiska helhetsbelastningen.

Ändringar i den fysiska arbetsmiljön

Det kan bli lättare att upprätthålla kontakterna på arbetsplatsen om man minskar de fysikaliska olägenheterna som förutsätter användning av personlig skyddsutrustning, liksom buller och skadliga luftföroreningar. Då skall man emellertid se till att åtgärderna för bullerbekämpning inte onödigt försvagar arbetstagarnas möjligheter till inbördes kontakter. Svårigheter att upprätthålla kontakter kan i stora industrihallar exempelvis avlägsnas genom att maskiner och anordningar placeras på ett sådant sätt att syn- och hörselkontakten till arbetskamraterna bibehålls.

Ändringar i arbetsarrangemangen och arbetsuppgifterna

Skador som orsakas av ensamarbete kan minskas bl.a. genom att arbetsrotation; arbetena kan arrangeras så att det också hör andra uppgifter till helhetsuppgiften än sådana som måste utföras ensam. Detta kan man uppnå genom att utveckla och ta i bruk olika grupparbetsmodeller. På det viset kan man både utvidga och ofta även berika helhetsuppgiften.

En riktig pausering av arbetet och möjlighet till socialt umgänge under pauserna mildrar skadorna av bundenheten till arbetet och ensamarbetet. Ändamålsenliga pausrum på arbetsplatsen främjar för sin del personalens psykiska välbefinnande.

Personalpolitikens och arbetsledningens medel

I planeringen av arbeten, arbetsrum och arbetsredskap skall de personer som svarar för personalpolitiken och arbetsledningen samarbeta både med arbetstagarna och med representanterna för arbetarskyddet och företagshälsovården.

Det är särskilt viktigt att välja de för uppgiften lämpligaste personerna för uppgiften om arbetet förutsätter ensamarbete. De valda borde även få ytterligare introduktion i fråga om uppgifterna och de borde få tillräcklig utbildning för att kunna genomföra uppgiften.