Suomeksi

Respons för sidan

Ytterligare information

Litteratur:
• Ahonen M, Launis M, Kuorinka T (red.). Työpaikan ergonominen selvitys. Ergonomimeddelande 3/84. Institutet för Arbetshygien, 1984.
• Applications Manual for the REVISED NIOSH LIFTING EQUATION, Waters TR, Putz-Anderson V, Garg A, NIOSH (National Institute for Occupational Safety and Health), U.S.Department of Health and Human Services, Cincinnati, Ohio, 1994.
• Louhevaara V, Suurnäkki T. Työasentojen kuormituksen arviointi:OWAS-metoden. Institutet för Arbetshygien och Arbetarskyddscentralen, Helsingfors, 1991.
• NIOSH (National Institute for Occupational Safety and Health): Work practices guide for manual lifting. U.S.Department of Health and Human Services, Cincinnati, Ohio, 1981.
• Stålhammar, H. Nostotyön aiheuttama kuormitus. Työpaikan ergonominen selvitys:oheissanasto, Ergonomimeddelande 4/84, Institutet för Arbetshygien, Helsingfors, 1984.
• Stålhammar, G., Nostotyö opas, Institutet för Arbetshygien, 1988 Waters TR, Putz-Anderson V, Garg A, Fine LJ. Revised NIOSH equation for the design and evaluation of manual lifting tasks. Ergonomics 1993, 36:749-776.
• Waters TR, Putz-Anderson V, Garg A, Fine LJ. NIOSHin uusittu nostokaava (övers. till finskan av Ahonen M och Leskinen T) Ergonomimeddelande 3/1994.

Manuellt utförda lyft och flyttningar i arbetet

Statsrådets beslut om manuellt utförda lyft och flyttningar i arbetet (1409/1993)

Belastning orsakad av tungt arbete – t.ex. lyft - har allmänt konstaterats vara en av faktorerna som ökar sjukdomar i rörelseorganen. En femtedel av finländarna lider av sjukdomar i rörelseorganen som medför begränsningar av arbets- och verksamhetsförmågan . Med stöd av den Europeiska ekonomiska gemenskapens fördrag, artikel 118 a har rådet utfärdat ett direktiv (lagstiftningsförpliktelse) i vilket generella principer fastställs om ”ibruktagande av sådana åtgärder som befrämjar förbättringen av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (89/391/EEG)”.

Med stöd av detta ramdirektiv har rådet utfärdat ett direktiv som omfattar ”minimikrav som skall uppställas för manuellt utförd hantering av sådana laster till vilka kan höra speciell risk för att arbetstagaren skall drabbas av skador i ryggen (90/269/EEG)”. Detta ingår som bilaga i EES-avtalet.

I Finland har direktivet som gäller hantering av laster satts i kraft genom statsrådets beslut (1409/1993) den 1.1.1994.

Statsrådets beslut tillämpas pålyft och flyttningar och annan hantering som utförs manuellt och som på grund av arbetets natur eller ogynnsamma ergonomiska förhållanden speciellt orsakar risk för ryggskador. I praktiken förutsätter en risk för ryggskada att manuellt utförda lyft och flyttningar, risk för olycksfall eller hälsoskada beaktas mera allmänt när det gäller sjukdomar i rörelseorganen. Beslutet gäller även personlyft, t.ex. flyttningen av en patient, där risken för att ryggskada hänför sig såväl till ”lastens” egenskaper som ofta till bristfälliga arbetsförhållanden i fråga om ergonomin.

Arbetsgivaren ansvarar för säkerheten i arbetet

Enligt statsrådets beslut om manuellt utförda lyft och flyttningar i arbetet (1409/1993) skall arbetsgivaren för att minska hälsoskadliga olägenheter och risker vidta ändamålsenliga arrangemang eller erbjuda lämpliga mekaniska hjälpmedel som behövs för att undvika att laster behöver hanteras manuellt (2 § 1 mom.). Om det i arbetet förekommer manuellt utförda lyft och flyttningar skall arbetsgivaren för att minska riskerna ge arbetstagarna hjälpanordningar för lyft- och flyttningar med beaktande av lastens och arbetsmiljöns särdrag, den erforderliga fysiska ansträngningen och de krav som hela arbetsverksamheten ställer (srb bilaga 1).

Om de manuellt utförda lyft och flyttningarna inte kan ersättas – speciellt med hjälp av mekaniska anordningar – skall arbetsplatsen arrangeras så att lyft och flyttningar kan genomföras så säkert som möjligt. I sådana fall utgår man i statsrådets beslut från att arbetsgivaren bär huvudansvaret för säkerheten i arbetet. Arbetsgivaren skall i mån av möjlighet på förhand göra en bedömning av de hälso – och säkerhetsförhållanden som råder vid lyften och arrangera arbetsplatsen så att lyft och flyttningar kan genomföras på ett säkert sätt. Ändamålsenliga åtgärder skall vidtas särskilt för att undvika eller minska risken för ryggskador (2 § 3 mom) .

Arbetsgivaren skall också se till att arbetstagarna som hanterar laster får tillräcklig undervisning och handledning för att utföra lyften. Arbetsgivaren skall ge arbetstagarna tillräcklig information om säkerheten vid lyft. Arbetstagarna skall i mån av möjlighet informeras om lasternas vikt och om t.ex. tyngdpunktens läge hos en excentriskt förpackad last (3 § 1, 2 mom). Den omfattande fysiska ansträngningen vid lyft – särskilt kravet på muskelkraft – förutsätter också av dem som utför lyftarbeten frivillig skötsel av den egna konditionen.

Hanteringen av hälsoskadliga risker i samband med lasthantering

EU:s direktiv om hanteringen av laster och statsrådets beslut som åläggs i direktivet definierar de allmänna principerna och verksamhetsmodellerna för förebyggande och minskande av riskerna i anslutning till lyft men ger inte nya gränsvärden. Rekommendationer som grundar sig på undersökningar betonar att lyftsituationen bör bedömas i sin helhet. Lastens tyngd är endast en delfaktor.

I social- och hälsovårdsministeriets förordning om en förteckning över exempel på arbeten som är farliga för unga arbetstagare (302/2007)  är att fysisk överansträngning kan förekomma i anslutning till lyft av tunga laster samt annat ensidigt belastande arbete. Ergonomistandarden för lasthantering (prEN 1005-2 Safety of objects associated to machinery) som är under beredning gäller maskinsäkerheten, den är avsedd för projekterare och tillverkare. Gränsvärdena för lasternas tyngder i standarden gäller säkerheten i samband med lyft av maskiner och maskinerier, standarden är inte avsedd att användas för bedömningar av lasthanteringar i allmänhet.

Vid förebyggandet av hälsoskadliga olägenheter och hälsorisker i samband med hanteringen av laster utgår man i från systematiskt granskning av arbets- och materialströmmen i samverkan med arbetsgivaren, arbetstagarna, arbetarskyddspersonalen och företagshälsovården. I fråga om produktionshanteringen och styrningen förutsätter det här information och förbundenhet på olika nivåer inom linjeorganisationen. På mindre arbetsplatser kan problem, uppgifter och åtgärder bedömas enligt arbetsplatsens storlek – eventuellt som åtgärder som gäller endast enskilda fysiskt krävande lyft.

Bedömningsmodell för lyft och flyttningsarbeten

Bedömningsmodellen för lyft – och flyttningsarbeten avser att minska och eliminera hälsoskadliga risker i samband med hanteringen av laster.

Bild 1 Bedömningsmodell för hälsoriskerna i samband med lasthantering

Bedömningsmodellen indelas i följande delar:
• Identifiering av hälsorisker
  I samarbete med arbetsgivare, arbetstagare, personalen inom arbetarskyddet och företagshälsovården
• Bedömning av hälsoriskerna
  Undersökning av lyftarbeten som är skadliga och farliga för hälsan för korrigeringsåtgärder som krävs för att fastställa riskerna
• Val och genomförande av korrigeringsåtgärder
  Ordningsföljden för åtgärderna kan fastställas t.ex. enligt hälsorisk, genomförande av åtgärderna och enligt kostnaderna.
• Uppföljning av ändringarna

Vid identifieringen av hälsoskadliga arbetshelheter i materialströmmen kan belastningen i olika arbetsskeden och arbetstagargruppernas exponering bedömas utgående från olycksfalls- och sjukfrånvarostatistiken. När man fastställer ordningsföljden för åtgärderna skall man ta hänsyn till hur allvarliga hälsoriskerna i problemzonerna är, korrigeringsåtgärdernas omfattning såväl som till kostnadseffekterna för genomförandet både på kort och lång sikt. Bedömningen av enskilda lyft är enklare och det är ofta lättare att hitta lösningar för att minska belastningen.

Bedömningen av hälsoskadliga lyftarbeten förutsätter arbetsplatsutredningar som också åläggs i 3 § i beslutet. Utifrån resultaten är det möjligt motivera nödvändiga åtgärder och lösningarna på problemen. När man söker efter lämpliga lösningar för att förebygga hälsorisker och olägenheter i samband med lyft kan man vid behov anlita utomstående sakkunniga. Myndigheterna, forskningsinstitut och t.ex. arbetarskyddsinspektörerna vid arbetarskyddsdistrikten ger sakkunnig och konsulterande hjälp.

Korrigeringsåtgärder för att avlägsna och minska riskerna vid lyft

När det gäller att avlägsna och minska riskerna vid lyft kan man tillämpa en metod om tre steg:

1. Undervisning och praktik

För att undvika och minska riskerna vid lyft och flyttningar arrangeras arbetsplatserna så att den biomekaniska och fysiologiska belastningen (bild 2) förblir rimliga och att arbetstagarna är medvetna om och känner till belastningsfaktorerna i arbetet i relation till sin egen prestationsförmåga.

Bild 2 Den biomekaniska och fysiologiska belastningen vid lyft

Av de faktorer som inverkar på belastningen är lastvikten och arbetsställningarna de ur biomekanisk synpunkt viktigaste faktorerna, ur den fysiologiska belastningens synpunkt är det lyftfrekvensen som är den mest centrala faktorn. Vid enskilda lyft granskas belastningsfaktorerna utgående från arbetstagarens egenskaper och lyftuppgiftens art (bilaga 1). Exempel på ett lyft- och undervisningsprogram ges i bilaga 2.

Praktisk kunskap om lyftteknik och bedömningen av hälsoriskerna ges till exempel i handböckerna ”Ergonominen työpaikkaselvitys” och ”Nostotyön opas” som getts ut av Institutet för Arbetshygien. Ytterligare information om lyft finns i litteraturförteckningen i det här kapitlet.

Vanligtvis bildar hanteringsteknikerna stommen i undervisningen som gäller lyft. Betydelsen av den egna konditionen och musklernas funktionsförmåga i förhållande till belastningskraven vid lasthantering skall poängteras för arbetstagarna. Undervisningen i lasthantering och de praktiska övningarna är en fortlöpande process. Till verksamhetsprogrammen för arbetarskyddet på sådana arbetsplatser där lyft utförs borde tillfogas regelbundna planer om hur undervisningen skall genomföras.

 

2 Hjälpredskap

För att underlätta lyften ställs ändamålsenliga redskap för lyft och flyttningar till arbetstagarnas förfogande. Olika sorters lyftuppdrag förutsätter ofta val av hjälpredskap som lämpar sig för vissa lyft och laster. För att förvissa sig om att man kan utnyttja hjälpredskapet så att arbetet underlättas skall undervisning i användningen ordnas. Arbetstagarna är skyldiga att använda tillgängliga hjälpmedel och beakta belastningsriskerna, den egna och andra arbetstagares säkerhet och hälsa.

3 Planering av arbetet

Enligt statsrådets beslut skall man sträva efter att utföra lyften som en helhet och med hjälp av korrekta arrangemang så att manuella lyft inte alls blir aktuella eller genom att lyftarbetet utförs med mekaniska anordningar.

Enskilda lyftproblem och belastningstoppar på små arbetsplatser kan förebyggas genom att man påverkar arbetstagaren och genom åtgärder som inriktas på arbetsplatsen och lasten. Vid planeringen av materialströmmarna i stora produktionskedjor är det viktigt att man uppfattar helheter. Faktorerna som inverkar på hälsoskadliga olägenheter och risker hör ihop med egenskaperna hos material och föremål, arbetsuppgiftens, arbetsutrymmets och det praktiska arbetets beskaffenhet och arbetstagarens egenskaper (bild 3, srb bilaga 1 och 2).

 

Bild 3 Orsaker till belastnings- och riskfaktorer vid manuellt utförda lyft och flyttningar

Den praktiska sidan av lyftarbetet granskas ur individens, organisationens och förvaltningssynpunkt. Med individuella arbetspraktiker avses precisionen och snabbheten i arbetshelheterna och – rörelserna som krävs för materialförflyttningar och rörelser. Arbetspraktiker i anslutning till organisation och förvaltning omfattar arbetsplatsens personalresurser och sätten som arbetet utförs på (arbetsskiftens längd, arbetsrotation) och de stödtjänster som expertorganisationerna erbjuder (arbetarskydd, föetagshälsovård ).

Till arbetsuppgifternas art och arbetsställets beskaffenhet räknas bl.a. arbetsutrymmets ”geometri”, tidsfaktorer för lasthanteringen på arbetsplatsen, temperaturen i arbetsmiljön, belysning och fuktighet. Egenskaperna hos en person som utför lyftarbeten omfattar såväl de fysiska som de psykiska resurserna, vilka kan förstärkas genom utbildning och erfarenhet. Även hälsotillståndet och fritidshobbyer som är särskilt inriktade på att upprätthålla den egna konditionen inverkar på hur kraven som arbetet ställer kan uppfyllas.

När man planerar och genomför ändringar skall de ovan beskrivna egenskaperna hos lyftarbetet och deras verkningar på belastningen och hur arbetet genomförs beaktas. Ändringar, till exempel, som gjorts på lasten skall beaktas och bedömas i hela materialflödekedjan. På samma sätt skall den snabbhetsökning som uppnåtts med mekaniska hjälpmedel och verkningarna på arbetet bedömas t.ex. rytmiseringen av de manuellt utförda lyftskedena.

När arbetsskeden/hela materialflödet planeras på nytt kan ändringsåtgärderna gälla lasterna, arbetsfunktionerna, arbetsmiljön för att inte glömma möjligheterna att påverka arbetsgemenskapen med hjälp av anvisningar, handledning och praktiska övningar. Sådana ändringar för arbetstagarens hälsa som lösningarna lett till följs upp genom regelbundna utredningar och nya bedömningar. Lösningarna som gäller hälsoskadliga olägenheter som förekommer i samband med lasthanteringen är inriktade på arbetstagaren/arbetsgemenskapen eller på arbetets beskaffenhet (3 §).

Bedömningen och uppföljningen av belastningsriskerna i anslutning till lyftarbeten kan fogas till verksamhetsprogrammet för arbetarskydd som en fortlöpande verksamhet. Uppbyggnaden av en hälsosam och säker arbetsplats där lyftarbete utförs förutsätter utgående från arbetsplatsens storlek, innehållet i lyftarbetet och belastningsproblemens omfattning yrkesövergripande samarbete mellan arbetsgivare, arbetstagare och sakkunniga inom företagshälsovården och arbetarskyddet.