Psykisk belastning

Bestämmelser | Från välbefinnande till utbrändhet | Utredning och bedömning av den psykiska belastningen i arbetet | Efter utredningen | Ytterligare information

Bestämmelser

Enligt 25 § i arbetarskyddslagen skall arbetsgivaren, om det konstateras att en arbetstagare i sitt arbete belastas på ett sätt som äventyrar hälsan, efter att ha fått information om saken med till buds stående medel vidta åtgärder för att reda ut belastningsfaktorerna och för att undvika eller minska risken.

I bestämmelsen avses skadlig fysisk eller psykisk individuell belastning som äventyrar arbetstagarens hälsa. Det kan handla om både under- eller överbelastning. Belastningen kan vara kvantitativ eller kvalitativ. Överbelastningen orsakas t.ex. av arbete med tidspress eller för mycket arbete. Å andra sidan orsakar lätt, enkelt och föga stimulerande arbete underbelastning. Belastningsfaktorerna har sin grund i arbetet eller arbetsmiljön oberoende vem som utför arbetet. På vilket sätt enskilda arbetstagare belastas i arbetet kan vara ytterst varierande. Arbetsgivaren skall reda ut och bedöma belastningsfaktorerna och hur arbetstagarna belastas.

I bestämmelsen åläggs arbetsgivaren, att när han fått kännedom om belastningen, vidta åtgärder för att reda ut de skadliga belastningsfaktorerna i syfte att undvika risker eller minska dem. Om sakkunnig hjälp behövs för att fastställa belastningen skall arbetsgivaren i första hand vända sig till företagshälsovården.

Från välbefinnande till utbrändhet

Psykiskt välbefinnande

Kännetecknande för psykiskt välbefinnande är att arbetstagaren är tillfreds med sitt liv och arbete, att han är aktiv, har en positiv grundinställning, förmåga att i rimlig mån klara av osäkerhet och motgångar och att han accepterar sig själv med sina starka och svaga sidor. Det psykiska välbefinnandet i arbetet främjas bl.a. organisering av arbetet, samarbete, utvecklingsmöjligheter i arbetet, möjligheter att påverka det egna arbetet, lämpliga psykiska krav i arbetet och chefens stöd.

Psykisk belastning

Den psykiska belastningen återspeglar kraven som arbetet ställer på människan. Det kan vara fråga om kvantitativ eller kvalitativ under- eller överbelastning. Kraven i arbetet betecknas som belastningsfaktorer medan belastningen som en person utsätts för utgörs av belastningsfaktorernas inverkan på människan. Den psykiska belastningen påverkas av arbetssituationen i sin helhet, dvs. alla krav som ingår i arbetet och de olika belastningsfaktorerna tillsammans. Människan inverkar även själv på sin belastning t.ex. beroende på vilka arbetsmetoder hon tillämpar.

Stress och utbrändhet i arbetet

Stress i arbetet är ett uttryck för en olöst konflikt i förhållandet mellan arbetstagare och arbetet. Bakom stressen i arbetet döljer sig vanligtvis allvarliga problem i arbetsarrangemangen som inte har fått sin lösning. Om stressen i arbetet tillåts fortsätta länge kan den övergå i utbrändhet, som är en allvarlig, kronisk stressymtomgrupp som uppkommer i arbetet. Det är fråga om en störning som kännetecknas av en genomgripande trötthet, cynisk inställning till arbetet och en försvagad yrkesmässig självkänsla. Arbetsprestationen försvagas som en följd av utbrändheten vilket igen förstärker stressupplevelsen.

Utredning och bedömning av den psykiska belastningen i arbetet

Belastning i arbetet

På belastningen i arbetet inverkar arbetstagarens möjligheter att fatta beslut och påverka, kraven som arbetet ställer, arbetsgemenskapens art och den yttre arbetsmiljön. Den psykiska belastning ökar när kraven i arbetet blir större och möjligheterna att själv fatta besluta begränsas. Den psykiska belastningen i arbetet kan anknyta bl.a. till arbetstakten, brådska, psykiskt tungt arbete, arbetets innehåll (art, mängd ansvar), yrkeskunskap, kunskap, möjligheter till att vidare utbilda sig och påverka, arbetsgemenskapens arbetssätt, samverkan mellan individen och omgivningen, individuella egenskaper och samhälleliga faktorer.

på individuell nivå som besvär i rörelseorganen, hjärtsymtom, huvudvärk, spändhet, växlande sinnestämning, sömnsvårigheter, trötthet, frustration, överkonsumtion av alkohol, ökad frånvaro, sänkt arbetsmotivation, försvagad arbetskvalitet, anhopning av arbete osv. Belastningen kan även visa sig på arbetsgemenskapsnivå bl.a. som olika problem i de mänskliga relationerna inom arbetsgemenskapen, oklarare bild av den grundläggande arbetsuppgiften och genom att arbetet inte löper.
arbetet kan medföra sådan under- eller överbelastning för arbetstagaren eller arbetstagarna (arbetsgemenskapen) som inverkar på hur arbetstagaren/arbetstagarna orkar i arbetet. Senast då belastningen inverkar skadligt på arbetstagarens/arbetstagarnas hälsa är det hög tid att reagera.

Utredning och bedömning av belastningen i arbetet

Utredningsskyldigheten i 25 § i arbetarskyddslagen gäller den individuella belastningen men också belastningen av arbetsgemenskapen. När en arbetstagare meddelar att han har problem med att orka skall arbetsgivaren förhålla sig allvarligt till problemet. Arbetstagarna kan ge uttryck för belastningen på olika sätt, likaså kan frånvaro, personalomsättning och resultat av olika förfrågningar om arbetsgemenskapens välbefinnande (t.ex. förfrågningar om arbetsklimat) tyda på belastning. Initiativet till att utreda belastningen kan komma från individer, arbetsgemenskapen, arbetsgivaren, arbetarskyddspersonalen, företagshälsovården eller arbetarskyddsdistriktet.

Bedömningen av belastningen i arbetet kan upplevas som nödvändig även om egentliga tecken på belastning inte syns hos arbetstagaren/arbetstagarna. Det kan hända att man i syfte att utveckla arbetet och arbetsgemenskapen börjar utreda belastningen. Då är det möjligt att genomföra utrednings- och utvecklingsåtgärder utgående från arbetsplatsens egna resurser. Problematiska och svåra situationer (t.ex. när arbetstagarna belastas för mycket, de mänskliga relationerna på arbetsplatsen inte fungerar eller då arbetsklimatet är dåligt) kan kräva hjälp av utomstående sakkunniga.

Vem skall vi kontakta? Var får vi hjälp?

Det lönar sig att i första hand kontakta företagshälsovården som har sakkunskap att utreda och bedöma belastningen i arbetet. Företagshälsovården har kunskap om förhållandet mellan människan och arbetet på olika nivåer och även redskap för att bedöma belastningen i arbetet. För arbetsgivaren är det även en fördel att få ansöka om ersättning för en del av utgifterna hos FPA.

Bland de centrala aktörerna (t.ex. företagshälsovården, arbetarskyddspersonalen, arbetsgivarens representant) bedöms situation och vilka utredningsmetoder som med tanke på situationen som råder på arbetsplatsen är de mest användbara. I utredningen och bedömningen av den individuella belastningen är samarbetet med företagshälsovården alltid viktigt. Arbetstagarna är inte alltid redo att öppet diskutera med varandra vilket försvårar möjligheterna att vidta korrigeringsåtgärder. Därför är det viktigt att upprätthålla öppenhet och förtroende på arbetsplatsen. Chefens arbetsinsats och färdigheterna att ta upp svåra frågor till diskussion understryks ytterligare i sådana situationer.

Olika metoder

I bedömningen av belastning i arbetet kan ett flertal olika metoder tillämpas. Hit hör växelverkan, observationer, intervjuer, förfrågningar och metoder som gäller verksamheten. De enskilda situationerna på arbetsplatserna avgör i stor utsträckning vilka metoder som skall användas.

Efter utredningen

Efter att utredningen och bedömningen gjorts börjar det allra viktigaste skedet. Resultaten skall analyseras och de nödvändiga åtgärderna för att korrigera bristerna skall planeras. Arbetarskyddslagen ålägger arbetsgivaren att åtgärda faktorerna som hotar välbefinnandet och att följa upp vilken inverkan de insatta åtgärderna har.

förbättring av chefsarbetet, utvecklingssamtal
överenskommelser om spelreglerna inom arbetsgemenskapen, förbättrat informationsflöde
handledning i arbetet
avsaknad av arbetsmängd
förändrade arbetsuppgifter
inverkan på arbetssätt
prioritering av arbetena
överenskommelse om arbetsfördelningen. Regelbundna arbetsplatsmöten
utbildning