Flextid

Med hjälp av flextid kan man anpassa sig till variationer i arbetsbördan och undvika onödigt övertidsarbete.

I arbete som inte utförs som periodarbete kan man avtala om att den ordinarie arbetstiden ordnas som flextid. Med detta avses ett arrangemang för ordinarie arbetstid, där arbetstagaren inom avtalade gränsvillkor har rätt att själv besluta när arbetet börjar och slutar. Även dagliga vilotider kan ordnas som flextid.

Gränsvillkor för flextid

Flextid förutsätter att arbetsgivaren och arbetstagaren har avtalat om det. Skriftligt avtal rekommenderas. När avtalet ingåtts skriftligt kan det samtidigt betraktas som en arbetsskiftsförteckning.

När flextid införs ska parterna utöver längden på den ordinarie arbetstiden avtala om

  • den fasta arbetstiden
  • flexgränserna per dygn
  • förläggningen av och längden på de dagliga vilotiderna
  • maximum för sammanräknade överskridningar och underskridningar av den ordinarie arbetstiden, det så kallade flextidssaldot.

Vad innebär det att avtala om fast arbetstid?

Fast arbetstid är den tid då man senast ska infinna sig på arbetsplatsen och då man tidigast kan lämna arbetet. Arbetsgivaren kan inte kräva att arbetstagaren arbetar utanför den avtalade fasta arbetstiden. Den fasta arbetstiden kan vara högst den ordinarie arbetstiden minus den avtalade flextiden.

Det är ändamålsenligt att som fast arbetstid fastställa den del av den ordinarie arbetstiden som är viktig med tanke på utförandet av arbetet. Sådana delar är till exempel arbetstagarnas gemensamma möten eller skötseln av kundtjänsten.

Vad är flextid?

Enligt arbetstidslagen får den dagliga flextiden vara högst tre timmar lång. Om denna maximala längd kan man avtala annat endast genom kollektivavtal.

Om man till exempel avtalat om att arbetstagarens ordinarie arbetstid är åtta timmar och flextiden tre timmar, kan arbetstagarens ordinarie arbetstid vara högst 11 timmar. Flextiden kan förläggas i början eller i slutet av den ordinarie arbetstiden, till exempel en och en halv timme på morgonen respektive eftermiddagen. Med hjälp av de avtalade flextiderna kan arbetstagaren förlänga eller förkorta den ordinarie arbetstiden per dygn.

Vad är flextidssaldo?

Förlängningar eller förkortningar av den ordinarie arbetstiden ger arbetstagaren ett flextidssaldo. Saldot får vara högst plus eller minus 40 timmar. Om denna maximala längd på 40 timmar kan man avtala annat endast genom kollektivavtal.

När plustimmarna i arbetstagarens flextidssaldo är fulla kan arbetstagaren inte längre arbeta längre dagar än den ordinarie arbetstiden tillåter innan saldot har minskat. Arbetsgivaren och arbetstagaren kan sinsemellan avtala om att flextidssaldot till följd av överskriden arbetstid ersätts med ledighet i form av enstaka timmar eller dagar. 

För att arbetstagaren ska kunna reglera sin arbetstid och flextidssaldot ska arbetstagaren ha tillgång till sitt aktuella saldo på ett rimligt sätt. I praktiken kräver användning av flextidssystem elektronisk utrustning för uppföljning av arbetstiden.

Vad är utjämningsperioden för flextidssaldot?

Man kan avtala om användning av en utjämningsperiod för flextidssaldot, men det är inte obligatoriskt. Med utjämningsperiod avses den tid under vilken arbetstagaren är skyldig att se till att saldot varken är på plus eller minus.  Slutet på utjämningsperioden innebär också att flextidssaldot nollställs och räkningen av saldoställningen börjar om från början.