Gottgörelse

En person som utsatts för diskriminering eller motåtgärder har rätt till gottgörelse av arbetsgivaren. Gottgörelsen ska stå i proportion till gärningens allvar. Vid bedömningen av gärningens allvar beaktas kränkningens art, omfattning och längd. Ingen nedre eller övre gräns föreskrivs för gottgörelse.

Om arbetsgivaren och arbetstagaren inte kan avtala om gottgörelse ska gottgörelse krävas i tingsrätten. Talan avseende diskriminering ska väckas i domstolen inom två år från diskrimineringen. Om diskrimineringen är fortlöpande ska talan väckas inom två år från att diskrimineringen upphört. Vid rekrytering ska talan dock väckas inom ett år efter att arbetssökande underrättats om rekryteringsresultatet.

När ett diskrimineringsfall behandlas som tvistemål i domstol iakttas så kallad delad bevisbörda. Till exempel om en arbetstagare eller arbetssökande som stöd för sina påståenden lägger fram sådana konkreta fakta och utredningar på basis av vilka man kan anta att brott mot diskrimineringsförbudet (presumtion om diskriminering) skett ska arbetsgivaren bevisa att förbudet mot diskriminering eller motåtgärder inte har kränkts. Det räcker alltså inte med att endast påstå att man blivit diskriminerad.

Domstolen kan jämka gottgörelsen eller låta bli att döma ut den om den är oskälig med beaktande av arbetsgivarens strävan efter att förhindra eller röja undan konsekvenserna av förfarandet och även med beaktande av arbetsgivarens ekonomiska ställning. 

Beviljande av gottgörelse förhindrar inte beviljande av ersättning med stöd av skadeståndslagen eller någon annan lag.