Allmänt om ämnesområdet

Arbetslagstiftningen skapar en grund för regleringen av arbetsvillkoren på arbetsmarknaden. Arbetstagar- och arbetsgivarförbunden ingår tjänste- och kollektivavtal, i vilka parterna avtalar om villkoren för ett anställningsförhållande mer detaljerat än i den tillämpliga lagen.

Nämnden för fastställande av kollektivavtals allmänt bindande verkan kan fastställa att ett kollektivavtal är allmänbindande. Allmänbindande kollektivavtal förpliktar även oorganiserade arbetsgivare, det vill säga sådana som inte hör till ett arbetsgivarförbund. Ett arbetsavtalsvillkor, som står i strid med en bestämmelse i ett allmänbindande kollektivavtal, är ogiltigt.

Utöver kollektivavtal kan centralorganisationerna på arbetsmarknaden ingå avtal om frågor som gäller arbetslivet. Tillämpning av avtal som en del av ett kollektivavtal framgår av respektive kollektivavtal.

Avtal som ingås lokalt innebär exempelvis att arbetsgivaren och arbetstagarna kan ingå ett avtal som binder vardera parten i fråga om villkor i anställningsförhållandet. Lokala avtal kan begränsas genom kollektivavtal och de rätta förfaringssätten ska alltid säkerställas innan ett avtal ingås.
 

Domstolsavgöranden och prejudikat

På de grunder som framgår av Högsta domstolens avgörande (HD 2002:90) ansågs det att ett avtal mellan arbetsgivar- och arbetstagarförbunden om uppsägningens laglighet inte i en rättegång var bindande för arbetstagaren, som var bunden av kollektivavtalet, när denne med stöd av arbetsavtalslagen yrkade skadestånd för ogrundat upphävande av arbetsavtal.