Lokalt avtal

I en vid bemärkelse täcker ett lokalt avtal på en arbetsplats all sådan verksamhet genom vilken man strävar efter att öka samförståndet mellan arbetstagarna och arbetsgivarna.Med avtal i arbetslivet kan avses en situation där parterna vid förhandlingar når ett slags samförstånd om den aktuella situationen och dess betydelse.

Ingående av det egentliga avtalet är en ömsesidigt förpliktande rättshandling som båda parterna inser betydelsen av.

Genom kollektivavtal har avtalats heltäckande om bland annat den ersättning som betalas för arbetet och om arbetstiderna.I en snäv bemärkelse kan man med lokala avtal avse avtal gällande villkoren för ett anställningsförhållande utgående från ett kollektivavtal.

Förfaringssätten för det tillämpliga kollektivavtalet

Förfaringssätten för lokala avtal bestäms i enlighet med det tillämpliga kollektivavtalet och de ska alltid framgå av kollektivavtalet i fråga. Det kan vara fråga om att avtala annorlunda än vad som avses i ett kollektivavtal endast då det i kollektivavtalet ingår en uttrycklig bestämmelse eller ett befullmäktigande om att avtala annorlunda eller om tillämpningen av någon punkt i kollektivavtalet på arbetsplatsen.

På arbetsplatsen kan man lokalt avtala med arbetstagaren om arbetsvillkor som är bättre än vad som förutsätts i lagen och kollektivavtalet för branschen. Man kan även avtala om bättre villkor i arbetsavtalet för en enskild arbetstagare.

Man kan inte avtala om villkor som står i strid med kollektivavtalet vare sig lokalt eller i arbetsavtalet. En företrädare för personalen (förtroendeman, förtroendefullmäktig) behöver alltid en separat fullmakt av avtalsparten, om man med ett lokalt avtal ingriper i de frågor som avtalats i arbetsavtalet för en enskild arbetstagare.

Ingående av ett lokalt avtal

Parterna kring ett lokalt avtal lyckas i allmänhet gemensamt avgöra frågan om huruvida det lokala avtalet ska ingås muntligen eller skriftligen. I arbetslagstiftningen och i kollektivavtalen kan man emellertid förutsätta att ett lokalt avtal i vissa situationer ingås skriftligen.

Ett lokalt avtal kan också gälla frågor för vilka det inte finns några bestämmelser eller föreskrifter i arbetslagarna, kollektivavtalen eller arbetsavtalen. Som exempel kan nämnas distansarbete, rörligt arbete och frågor gällande arbetsförmåga och arbetshälsa. Om arbetsgivaren så önskar kan man lokalt även avtala om frågor som omfattas av arbetsgivarens direktionsrätt.

En företrädare för arbetstagarna (förtroendeman, förtroendefullmäktig) behöver i frågor som inte hänför sig till anställningsförhållanden alltid ett separat befullmäktigande av parterna.

Avtal om arbetarskyddssamarbete

Om arbetarskyddssamarbete föreskrivs i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen (444/2006), det vill säga arbetarskyddstillsynslagen. Om vissa bestämmelser i lagen kan avtalas antingen mellan de riksomfattande arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna eller på arbetsplatsen.

Avtal mellan riksomfattande föreningar

Arbetsgivarnas och arbetstagarnas riksomfattande föreningar har rätt att avtala annorlunda om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen med ett skriftligt avtal. Samma avtalsmöjlighet finns även inom den offentliga sektorn, till exempel hos statens, kommunens och kyrkans förhandlingsmyndigheter.

Följande rättigheter i tillsynslagen kan inte begränsas ens genom riksomfattande kollektivavtal:

  • arbetarskyddsfullmäktigens rätt att få uppgifter (32 §)
  • arbetarskyddsfullmäktigens rätt att avbryta farligt arbete (36 §)
  • arbetarskyddsfullmäktigens uppsägningsskydd (37 §)

och inte heller slopa följande i lagen föreskrivna rättigheter:

  • rätt till utbildning för arbetarskyddsfullmäktig och ersättare (33 §)
  • arbetarskyddsfullmäktigens tidsanvändning (34 § 1 mom. och 3 mom.)
  • ersättning för arbetarskyddsfullmäktigens inkomstbortfall (35 §)

Avtal på arbetsplatsen

Frågan om hur arbetarskyddssamarbete ordnas på ett sätt som lämpar sig för förhållandena på arbetsplatsen kan också avtalas lokalt på arbetsplatsen. Parterna i ett lokalt avtal är arbetsgivaren och arbetarskyddsfullmäktig eller någon annan befullmäktigad företrädare för personalen. Om en företrädare för personalen inte har valts på arbetsplatsen, kan personalen eller en personalgrupp ingå ett avtal.

Avtalet ska trygga goda möjligheter för arbetstagarna att i samarbete delta i handläggningen av ärenden som gäller arbetarskydd. Avtalet binder de arbetstagare som anses företrädas av den företrädare för personalen som ingått avtalet.

Arbetsgivaren ska skriftligen meddela arbetstagarna om det tillämplia avtalet på arbetsplatsen. Ett avtal om ordnande av arbetarskyddssamarbete gäller tillsvidare och det kan sägas upp så att det upphör två månader räknat från uppsägningen.

Ett avtal på arbetsplatsnivå som gäller arbetarskyddssamarbete kan inte begränsa följande rättigheter som getts i lagarna om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen:

  • Arbetarskyddsfullmäktig och ersättare (29 §):
  • Arbetarskyddsfullmäktigens rätt att få uppgifter (32 §)
  • Rätt till utbildning för arbetarskyddsfullmäktig och ersättare (33 §)
  • Arbetarskyddsfullmäktigens tidsanvändning (34 §)
  • Ersättning för arbetarskyddsfullmäktigens inkomstbortfall (35 §)
  • Arbetarskyddsfullmäktigens rätt att avbryta farligt arbete (36 §)
  • Arbetarskyddsfullmäktigens uppsägningsskydd (37 §)
  • Tidsanvändningen för arbetarskyddskommissionens medlemmar samt den ersättning som betalas till dem (40 §)
  • Arbetsutrymmen för arbetarskyddsfullmäktig och arbetarskyddskommission (41 §).

Avtal som arbetsavtalslagen möjliggör

Arbetsavtalslagen (55/2001) är i princip tvingande rätt. I arbetsavtalslagen finns det även bestämmelser om vilka arbetsgivarnas och arbetstagarnas riksomfattande föreningar genom kollektivavtal kan avtala annorlunda. Arbetsgivaren och arbetstagaren kan genom arbetsavtal endast avvika från sådana bestämmelser i lagen, i vilka det uttryckligen nämns om avtalsrätt.

Avtal mellan riksomfattande föreningar

Arbetsgivarnas och arbetstagarnas riksomfattande föreningar har rätt att genom riksomfattande kollektivavtal avtala annorlunda om följande moment i arbetsavtalslagen:

  • förmåner som är beroende av anställningsförhållandets längd (ArbAvtL 1 kap. 5 §)
  • arbetsgivarens skyldighet att erbjuda deltidsanställda arbete (ArbAvtL 2 kap. 5 §)
  • lön för sjukdomstid (ArbAvtL 2 kap. 11 §)
  • lönebetalningsperiod och betalningstid (ArbAvtL 2 kap. 13 §)
  • förhandsinformation om permittering och hörande av arbetstagare (ArbAvtL 5 kap. 3 §)
  • meddelande om permittering (5 kap. 4 §)
  • om arbetsgivarens rätt att från lönen för uppsägningstiden dra av lönen för permitteringstiden (ArbAvtL 5 kap. 7 § 2 mom.)
  • återanställande av arbetstagare (ArbAvtL 6 kap. 6 §)
  • förfarandet vid upphävande av arbetsavtal (ArbAvtL 9 kap.)
  • grunder för permittering; den längsta permitteringstiden får inte förlängas och den geografiska omfattningen av skyldigheten att erbjuda arbete får inte begränsas (ArbAvtL 5 kap. 2 § 1 mom.
     2 punkt och 2 mom.).

Avtal på arbetsplatsen

Genom arbetsavtal kan något annat avtalas

  • om allmänna bestämmelser om uppsägningstider (ArbAvtl 6 kap. 2 §) (som uppsägningstid kan avtalas högst sex månader)
  • om att fortsätta anställningsförhållandet när arbetstagaren har nått åldern för uppsägning
  • om arbete under moderskaps- och föräldraledighet.

Avtal som arbetstidslagen möjliggör

Arbetstidslagen (605/1996) är i princip tvingande rätt. De riksomfattande arbetsmarknadsparterna har möjlighet att genom tjänste- och kollektivavtal avtala annat om flera av bestämmelserna i arbetstidslagen. Även på arbetsplatser kan man avtala om vissa frågor.

Avtal mellan riksomfattande föreningar

Arbetsgivarnas och arbetstagarnas riksomfattande föreningar har rätt att genom riksomfattande kollektivavtal avtala annorlunda om följande moment i arbetstidslagen:

  • ordinarie arbetstid (6 §)
  • periodarbetstid (7 §)
  • arbetstiden för motorfordonsförare (8 §)
  • arbetstid och beredskapstid (4 och 5 §)
  • förkortning eller förlängning av den ordinarie arbetstiden per dygn vid flexibel arbetstid. (13 § 2 mom.)
  • avtalets längd och innehåll vid förkortad arbetstid (15 § 2 mom.)
  • mertids- och övertidsersättning (22–25 §)
  • nattarbete (26 § 1 mom.)
  • skiftarbete och nattskift i periodarbete (arbetstidslagen 27 §)
  • dagliga vilotider (28 §)
  • dygnsvila (29 §)
  • motorfordonsförares dygnsvila (30 §)
  • ledighet per vecka (31 §)
  • undantag från ledighet per vecka (32 §)
  • söndagsarbete (33 §)
  • utjämningsschema för arbetstiden (34 §)
  • arbetsskiftsförteckning (35 §).

Avtal på arbetsplatsen

En arbetsgivare som måste följa ett allmänbindande kollektivavtal, och en förtroendefullmäktig eller någon annan företrädare för personalen, eller om en sådan inte har valts, personalen och personalgruppen gemensamt, kan avtala om arrangemang av ordinarie arbetstid på det sätt som fastställs i kollektivavtalet och inom bestämda gränser.

När ett avtal ingås behöver man inte följa bestämmelserna i anslutning till godkännande av ett lokalt avtal för avtalsparterna i ett kollektivavtal. Arbetsgivaren ska ge arbetstagarna tillfälle att bland sig välja en representant innan förhandlingarna om ordinarie arbetstid inleds.

Arbetsgivaren och arbetstagaren kan inom gränserna för ett avtal gällande ordinarie arbetstid avtala om tillämpningen av detta i detalj. Arbetsgivaren och arbetstagaren kan också avtala om flexibel arbetstid i enlighet med arbetstidslagen.

Dessutom, om inget annat föranleds av kollektivavtalet, kan arbetsgivaren och arbetstagaren med stöd av arbetstidslagen avtala om att förlänga den ordinarie arbetstiden per dygn med högst en timme. Arbetstiden ska då utjämnas till i medeltal 40 timmar under en period av högst 4 veckor. Arbetstiden under en vecka får inte överstiga 45 timmar.

Ett avtal om ordinarie arbetstid ska ingås skriftligen, om avtalet gäller i mer än två veckor. Ett avtal som gäller mindre än två veckor kan ingås muntligen, om parterna anser att ett skriftligt avtal är onödigt, om inte kollektivavtalet förutsätter ett skriftligt avtal.

Avtal som semesterlagen möjliggör

De riksomfattande arbetsmarknadsparterna har möjlighet att genom tjänste- och kollektivavtal avtala annat om flera av bestämmelserna i semesterlagen (162/2005). Även på arbetsplatser kan man avtala om vissa frågor.

Avtal mellan riksomfattande föreningar

Arbetsgivarnas och arbetstagarnas riksomfattande föreningar har rätt att avtala annorlunda om följande moment i semesterlagen:

  • semesterperioden (4 §)
  • tid som är likställd med arbetstid, om det arrangemang som avtalats erbjuder arbetstagaren semester som är minst lika lång som den som föreskrivs i semesterlagen. (7 §)
  • rätt till ledighet för en arbetstagare som har arbetat för samma arbetsgivare på basis av flera arbetsavtal som efter varandra har ingåtts för viss tid (8 § 2 mom.)
  • beräkning av semesterlön och semesterersättning (9 §, 10 §, 11 §, 12 §, 13 § och 14 §)
  • att arbetstagaren tar ut den del av semestern som överstiger 12 vardagar i en eller flera delar (21 §)
  • sparande av semester (27 §)
  • vintersemester som ges i samband med en i kollektivavtal överenskommen annan förkortning av arbetstiden

Avtal på arbetsplatsen

Arbetsgivaren får tillämpa bestämmelserna om semester i kollektivavtalet även på anställningsförhållanden för de arbetstagare, som inte är bundna till kollektivavtalet, med på vilkas anställningsförhållanden arbetsgivaren enligt lagen om kollektivavtal (436/1946) ska tillämpa bestämmelserna i kollektivavtalet.

Arbetsgivaren och arbetstagaren kan dessutom inom de gränser som semesterlagen ställer upp avtala om

  • när semestern ska ges
  • att den del av semestern som överstiger 12 vardagar tas ut inom ett år från semesterperiodens utgång
  • att en del av semestern som överstiger 24 vardagar tas ut i form av förkortad arbetstid (endast på arbetstagarens initiativ)