Tillämpad lagstiftning

Den nya lagen om utstationering av arbetstagare (447/2016), liksom den gamla lagen om utstationerade arbetstagare (1146/1999) gäller utstationering av arbetstagare. Den gamla lagen kommer att fortsätta att gälla för utstationerade arbetstagare i Finland när den nya lagen träder i kraft. Inom ramen för den nya lagen kommer efter ikraftträdande nya avtal enligt vilka de anställda kommer att skickas till Finland.

Stationerade arbetstagare omfattas av lagen om utstationering av arbetstagare. Dessutom definierar lagen de delar av arbetsrätten och bestämmelserna i de allmänt bindande kollektivavtal som gäller, om de erbjuder de anställda mer förmånliga arbetsvillkor än lagen, som är tillämplig på den anställdes anställningsavtal.

Enligt den gamla lagen tillämpas följande lagstiftning: Lag om utstationerade arbetstagare (1146/1999).

OBS! Riktlinjerna om tillämpning av den gamla lagen kan hittas här.

Enligt den nya lagen om utstationering av arbetstagare tillämpas:

Tillämplig lag Lagrum          (* - tillämpas alltid)
Lagen om unga arbetstagare (998/1993) Tillämpas i sin helhet *

Lagen om företagshälsovård (1383/2001)

Tillämpas i sin helhet *
Arbetarskyddslagen (738/2002) Tillämpas i sin helhet *
Arbetarskyddslagen (738/2002) 6, 7, 8, 8 a, 8 d, 9 och 9 a  *
Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (609/1986) 7 § 1 mom. 8-10 §, 12-16 § och 28 § *
Diskrimineringslag (1325/2014)

1 kap. 9 § *

2 kap. 2 § 1-2 mom. *

2 kap. 11–12 §

2 kap.7 §:arbetstid,semester, arbetssäkerhet

2 kap. 9 §: arbetstid, semester, arbetssäkerhet3 kap. 1-2 §

4 kap. 2, 8 och 9 §

13 kap. 1-2 § *

13 kap. 5 §

Arbetsavtalslag (55/2001)

4-14 §
16-33 §
34-35 §-36–37 §, 37 a §

Bagerilag (302/1961) 5 §
Semesterlag (162/2005)

5-19 §
29 §

Undantag från tillämpning av lagen

Lagen om utstationering av arbetstagare tillämpas inte på arbetstagare som arbetar ombord på fartyg som tillhör företag som idkar handelssjöfart.

Bestämmelserna i lagen om utstationering av arbetstagarei fråga om minimisemester med lön och minimilön tillämpas inte på den första monteringen eller den första installationen av en vara när arbetet utförs av en yrkesarbetare eller en specialiserad arbetstagare, om arbetet

  • utgör en väsentlig del av produktens leveransavtal
  • är nödvändigt för att sätta produkten i användbart skick
  • arbetstagarens utstationering vara högst åtta dagar.

Då tidsgränsen på åtta dagar beräknas, beaktas alla perioder under de senaste 12 månaderna under vilken tid detta arbetet har utförts av en arbetstagare som utstationerats av samma arbetsgivare.

Undantaget gäller emellertid inte arbeten inom byggbranschen såsom byggande, reparationer, renovering, ombyggnad av konstruktioner och rivning. Till dessa arbeten räknas även grävning, markarbeten, montering och nedmontering av prefabricerade delar samt inredning och installationer, ändringar, nedmontering, löpande underhåll, underhåll i form av måleri- och rengöringsarbeten samt förbättringsarbeten.

Lagval

Den lag som ska tillämpas på en utstationerad arbetstagares anställningsavtal bestäms enligt konventionen om lag som tillämpas på avtalsskyldigheter (FördrS 30/1999, arbetsavtal före 17.12.2009) och Rom I förordningen (arbetsavtal efter 17.12.2009).

Rom I-förordningens utgångspunkt är att arbetsgivaren och arbetstagaren kan komma överens om vilket lands lagstiftning i anställningsavtalet (rättslig hänvisning) tillämpas. Rättslig hänvisning till lagen som gäller för anställningsavtal får inte leda till att den anställde faktiskt skulle få sämre arbetsvillkor än dem som tillhör honom, om inte ovanstående val av lag hade gjorts. Den anställde måste alltid vara föremål för en miniminivå i enlighet med tvingande bestämmelser om anställningsavtalet, om inte lagen som har valts erbjuder högre skyddsnivån. Tvingande regler kan inte avtalas bort till nackdel för arbetstagaren.

Av denna anledning, måste man alltid tillämpa de särskilda bestämmelser i enlighet med lagen om utstationering av arbetstagare i den utsträckning som de är förmånligare för den anställde. Den finska lagstiftningen bestämmer i detta avseende miniminivån, men de bestämmelser enligt finsk lag kan inte hindra tillämpningen av förmånligare bestämmelser till arbetstagaren.

Mer information: Lagval på internationella anställningsförhållanden.