Riskbedömning

Syftet med riskhanteringen är att förebygga uppkomsten av farliga situationer.

Med riskhantering avses identifiering av faktorer som orsakar faror för arbetstagarna och en bedömning av betydelsen av riskerna som dessa ger upphov till samt efter behov en minskning av riskerna. Den är en systematisk och planmässig verksamhet som bedrivs för att skapa säkra arbetsförhållanden.

Riskhanteringen omfattar tre faser:

  • identifiering av faror och olägenheter
  • bedömning av betydelsen av en risk som anknyter till en identifierad fara för arbetstagarens hälsa och säkerhet
  • bekämpning eller minskning av riskerna.

Riskhanteringens olika delar. Riskhantering innebär systematisk verksamhet för att identifiera, bedöma och minska riskerna.

Klassificeringen anger hur allvarlig risken är

När farorna på arbetsplatsen har identifierats ska man bedöma riskerna som dessa ger upphov till. Arbetsgivaren ska sträva efter att eliminera samtliga faror som anknyter till arbetet, men i praktiken kan inte alla elimineras (till exempel kunder som har ett våldsamt beteende). Arbetsgivaren ska då bedöma betydelsen av den återstående faran för arbetstagarens hälsa och säkerhet, dvs. omfattningen av risken.

Olika metoder står till förfogande, och med hjälp av dessa kan ett siffervärde beräknas för omfattningen av risken som faran ger upphov till. På arbetsplatsen lönar det sig att införa en metod enligt vilken bedömningen kan upprepas så att utvecklingen av arbetssäkerheten kan påvisas.

Omfattningen av risken bestäms på basis av hur allvarliga och sannolika följderna av en incident kan vara. Ju allvarligare följderna och ju mer sannolik en incident blir, desto större är risken. Riskerna kan klassificeras till exempel med hjälp av tabellen nedan på skalan ingen betydelse, ringa betydelse, måttlig betydelse, stor betydelse och oacceptabel

Sannolikhet att risken uppstår Ringa följder Skadliga följder Allvarliga följder
Osannolik 1 Obetydlig risk 2 Acceptabel risk 3 Måttlig risk
Möjlig 2 Acceptabel risk 3 Måttlig risk 4 Betydande risk
Sannolik 3 Måttlig risk 4 Betydande risk 5 Oacceptabel risk

Tabell 1.
Mall för riskklassificeringen

Riskerna ska aktivt minskas

Ju större risk, desto mer brådskande blir tidtabellen för genomförandet.

Arbetsgivaren ska ta kontroll över riskerna. Riskerna ska minskas till en sådan nivå att minimikraven i lagarna och bestämmelserna om arbetarskydd uppnås och arbetstagarna utsätts för så ringa fara som möjligt.

Inom ett område som karaktäriseras av en låg, obetydlig risk anses det att man genom att minska risken inte strävar efter en betydande höjning av säkerhetsnivån. När risken ökar ska åtgärder vidtas för att säkerställa säkerhets- och hälsoaspekten i arbetet. När risken är lindrigt höjd kan man tala om en acceptabel risk. Då ska farorna som skapar riskerna tas under särskild övervakning, och efter behov ska åtgärder vidtas för att minska risken.

Ju mer betydande man bedömt att risken är, desto snabbare blir tidtabellen för riskförebyggande åtgärder. Risken kan också vara så stor att arbetet inte får inledas eller fortsättas innan risken har minskat.

RISK

ATT OBSERVERA VID PLANERINGEN AV ÅTGÄRDER

OBETYDLIG

  • Inga särskilda åtgärder krävs.
  • Arbetsförhållandena ska dock fortlöpande följas upp.

ACCEPTABEL OCH MÅTTLIG

  • Man bör försäkra sig om att arbetstagarna känner till säkra arbetsmetoder. 
  • Med hjälp av uppföljning bör man försäkra sig om att risken hålls under kontroll.
  • Efter behov bör åtgärder vidtas för att minska risken.

Att fundera över: Kunde säkerheten förbättras genom enkelt genomförbara lösningar?

BETYDANDE OCH OACCEPTABEL

  • När risken höjs ska förhållandena övervakas fortlöpande.
  • Åtgärder ska vidtas för att minska risken. 
  • Åtgärder ska vidtas inom en viss tid.
  • Om risken är oacceptabel, får arbetet inte inledas eller fortsättas innan risken har minskats.

Att fundera över: Är arbetsgivarens system för säkerhetshanteringen tillräckligt?

Genom riskhantering kontroll över säkerheten

En god riskhantering kräver kontinuerlig uppföljning och utveckling av verksamheten. Målet är att säkerhetsnivån förbättras permanent, och då kan man också tala om kontroll över säkerheten.

Arbetsgivaren ska se till att arbetsmiljön övervakas kontinuerligt. Uppgifter om faror i arbetet kan samlas in till exempel under arbetsplatsrundor och med hjälp av personalenkäter. Arbetsgivaren ska också ta hänsyn till företagshälsovårdens arbetsplatsutredning och utvecklingsförslagen i denna. Dessutom ska arbetsgivaren följa upp sjukfrånvarofallen och olycksfallsstatistiken. Farliga situationer och faktorer som har orsakat dessa ska redas ut och förhållanden som äventyrar hälsan rättas till. 

De åtgärder som väljs för att rätta till arbetsförhållandena kan bedömas till exempel enligt följande kriterier.

  • Höjd säkerhetsnivå: ju effektivare man genom en åtgärd kan minska större risker, desto bättre är den.
  • Omfattningen av konsekvenserna: ju fler risker eller ju fler människors säkerhet åtgärden påverkar, desto bättre är den.
  • Uppfyllelse av kraven: om man med hjälp av en åtgärd kan rätta till brister som förekommit i uppfyllandet av de legislativa kraven, intressentgruppernas krav eller kraven som man själv satt upp, lönar det sig att vidta denna.
  • Smidigare verksamhet: om arbetet blir smidigare tack vare en åtgärd, lönar det sig att vidta denna, även om konsekvenserna för säkerheten i arbetet blir ringa.
  • Kostnadseffektivitet: de bästa åtgärderna är inte nödvändigtvis dyra. Även med hjälp av små förbättringar kan man ofta uppnå betydande resultat, nästan gratis.

Om man har kontroll över arbetssäkerheten, minskar antalet arbetsolycksfall och sjukfrånvarofall. Samtidigt förbättras arbetsplatsens produktivitet.