Cancerframkallande

Ämnen, blandningar och föreningar som uppstår i processer är cancerframkallande om de kan orsaka eller öka risken för cancer vid inhalering, förtäring eller via hudkontakt. 

Ett cancerframkallande dvs. carcinogent ämne ökar sannolikheten för uppkomsten av elakartade tumörer hos exponerade människogrupper. Cancer har ofta en lång latenstid, dvs. tiden mellan början av exponeringen för carcinogenen och konstaterandet av cancer är i allmänhet 10–40 år. Efter det är svårt att undersöka ett ämnes carcinogena effekter på människor, utreds carcinogenheten med olika gentoxicitets- eller mutagenitetstest och djurförsök.

Carcinogena ämnen består av kemiskt mycket varierande organiska och oorganiska föreningar, och de påverkar organismen på flera sätt. Uppkomsten av cancer är en långvarig process, och normalt både reparerar och bekämpar organismen de förändringar som inträffar och stoppar uppkomsten av cancer.

Gentoxiska och epigenetiska carcinogener

Cancerframkallande ämnen indelas i gentoxiska carcinogener och epigenetiska carcinogener.

Gentoxiska carcinogener (t.ex. bensen, akrylamid, 1,3-butadien, hydrazin, akrylnitril, flera slags cytostatika, etylenoxid, propylenoxid, epiklorhydrin, vinylklorid, trikloretylen och 1,2-dikloretan) förändrar cellens arvsmassa, dvs. de är mutagena. Många av dem (t.ex. bensen) ändras till DNA-reaktiva ämnen först med organismens ämnesomsättning. Det krävs otaliga mutationer i reglerande gener innan en cell förvandlas till en elakartad tumör.

Epigenetiska carcinogener reagerar inte med arvsmassan. De kan dock förändra cellens ämnesomsättning så att DNA-reaktiva ämnen uppstår. De kan också påverka celldelningen och -tillväxten på flera sätt, till exempel via en kronisk vävnadsskada eller en förändrad hormonbalans.

En säker dosnivå kan inte alltid fastställas för exponeringen

Om carcinogenernas kausala mekanism direkt baserar sig på gentoxisk reaktivitet kan man enligt dagens uppfattning inte fastställa en nolleffektnivå dvs. en säker dosnivå för dem. I inverkan av icke-gentoxiska carcinogener kan det däremot förekomma tröskeldoser dvs. nivåer under vilka risk för cancer inte föreligger, och vissa carcinogener har i djurprov konstaterats orsaka tumörer endast i stora doser.

I arbetsministeriets beslut om cancerframkallande agenser (838/1993) nämns arbetsmetoder och ämnen som orsakar risk för cancersjukdomar på arbetsplatser. Ämnena har indelats på följande sätt:

  • grupp 1: ämnen vilkas användning för forskning och andra därmed jämförbara ändamål är förbjuden och vilka får användas för ifrågavarande ändamål endast med tillstånd av den arbetarskyddsmyndighet som har tillsyn över arbetsplatsen (85 st.)
  • grupp 2: ämnen för vilkas användning arbetsministeriet vid behov kan ålägga tillståndsplikt (29 st.)
  • grupp 3: andra ämnen vid vilkas användning iakttas statsrådets förordning om avvärjande av cancerrisk i anslutning till arbete (716/2000) (655 st.).

De vanligaste cancerframkallande ämnena på arbetsplatser är krom(VI)-föreningar, nickel och arsenik samt deras oorganiska föreningar, PAH-föreningar, bensen, kadmium och dess föreningar samt asbest.

I följande yrken exponeras arbetstagare mest för carcinogena ämnen: processkötare inom förädling av metaller, övriga byggarbetare, flygplansmekaniker, anrikningsarbetare, gruv- och schaktarbetare samt processkötare inom avfallsförbränning och vattenrening.

Mutagena ämnen eller ämnen som är farliga för foster är till exempel anestesigaser, alkylbly, kvicksilver, organiska lösningsmedel, cytostatika, kolmonoxid, bekämpningsmedel och tobaksrök i omgivningen.

Klassificering och märkning av cancerframkallande ämnen

Man känner igen ett ämne eller en blandning som orsakar risk för cancersjukdomar av att ämnet eller blandningen klassificerats enligt CLP-förordningens kategori för cancerrisk 1 A eller 1 B eller i kategori 1 eller 2 enligt social- och hälsovårdsministeriets förordning om grunderna för klassificering samt märkning av kemikalier (807/2001). På etiketterna för dessa ämnen och blandningar finns dessutom följande varningsangivelser (H/R) och faropiktogram:

På cancerframkallande ämnen och blandningar som klassificerats på detta sätt tillämpas statsrådets förordning om avvärjande av cancerrisk i anslutning till arbete (716/2000). Samma förordning tillämpas dessutom på 169 ämnen i arbetsministeriets beslut om cancerframkallande agenser  (838/1993) och på fem arbetsmetoder i samma beslut av arbetsministeriet:

  • tillverkning av auramin
  • arbete som medför exponering för polycykliska aromatiska kolväter (PAH-föreningar)
  • arbete som medför exponering för damm, ångor och dimmor, som uppstår vid rostning av nickelkopparsten och elektrisk raffinering
  • metod för tillverkning av kraftigt sur isopropylalkohol
  • arbete som medför att arbetstagaren exponeras för finfördelat damm av ek eller bok.

Om ett ämne eller en blandning misstänks orsaka risk för cancersjukdomar klassificeras ämnet eller blandningen enligt CLP-förordningen i kategori 2 eller i kategori enligt den utgående nationella lagstiftningen (807/2001). Dessutom har ämnet eller blandningen märkts med faroangivelse (H/R) och faropiktogram:

På ovan klassificerade ämnen och blandningar tillämpas statsrådets förordning om kemiska agenser i arbetet (715/2001), såvida de inte separat räknas upp i arbetsministeriets beslut om cancerframkallande agenser (838/1993). Då tillämpas statsrådets förordning om avvärjande av cancerrisk i anslutning till arbete (716/2000) på dem.