Gränsvärden

Arbetsgivaren ska beakta arbetshygieniska gränsvärden i riskbedömningen.

För att möjliggöra riskbedömningsprocessen har man i arbetarskyddslagstiftningen för många ämnen infört gränsvärden för exponeringen i arbetet. Det finns gränsvärden för exponering för både orenheter i arbetsplatsluften och biologiska agenser. Gränsvärden fastställs på både EU-nivå och nationell nivå, och deras lagstiftningsmässiga status varierar.

Nationella gränsvärden för exponering i arbetet kan vara bindande eller icke-bindande. Gränsvärdet för exponering för ett ämne i arbetet ska anges i säkerhetsdatabladet (punkt 8).

Europeiska kommissionen har fastställt indikativa gränsvärden för exponering i arbetet baserade på hälsoaspekter (indicative occupational exposure limit values, IOELV) samt bindande gränsvärden baserade på hälsoaspekter och teknisk-ekonomiska effekter (binding occupational exposure limit values, BOELV). Gränsvärden har fastställts för orenheter i luften på arbetsplatsen.

REACH förpliktar registreraren att fastställa exponeringsnivåerna

Medlemsstaterna ska använda EU:s indikativa gränsvärden när de fastställer nationella gränsvärden. Om ett ämne har ett bindande gränsvärde ska medlemsstaterna fastställa nationella bindande gränsvärden som är i nivå med EU:s grändsvärde eller under det. 

REACH-förordningen förutsätter att registreraren av ämnet fastställer (härledda) nolleffektnivåer baserade på hälsoaspekter (derived no-effect level, DNEL-värde) för exponeringen för sådana ämnen i arbetet om av vilka över 10 ton per år produceras i eller importeras till Europa. Nolleffektnivåer för exponeringen (DNEL-värden) ska fastställas för att man ska få veta den exponeringsnivå i arbetet som inte medför olägenheter för exponerade personer i genomsnitt.

För ämnen som skadar DNA eller orsakar cancer kan man inte fastställa ändamålsenliga nolleffektnivåer för exponeringen. För dessa ämnen fastställer man (härledda) minimala nolleffektnivåer (derived minimal effect level, DMEL-värde). De är värden som styr bedömningen av ämnen som skadar DNA eller orsakar cancer, men med hjälp av dem kan man inte säkerställa att arbetstagarna är fullständigt skyddade mot risker.

Information om exponeringsnivåer i säkerhetsdatabladet

Om ett ämne kräver en kemikaliesäkerhetsrapport ska även de härledda nolleffektnivåerna (DNEL- och DMEL-värden) som  tillämpats på de till säkerhetsdatabladet bifogade exponeringsscenarierna presenteras i säkerhetsdatabladet. Dessutom ska databladet innehålla gränsvärdet för exponeringen i arbetet eller också ska alla uppgifter finnas som en separat förteckning eller tabell enligt leverantörens omdöme.

Vid användning av gränsvärden gäller det dock att observera att de inte är absoluta gränser mellan riskbehäftad och säker användning. Gränsvärden är halter som i allmänhet inte väntas medföra allvarliga hälsorisker ens vid långvarig exponering så länge man håller sig under dem. Värdet är normalt valt utifrån den känsligaste skadliga effektens (administrativa) dos-respons-värde, där risken anses vara godtagbar vid den tidpunkt då gränsvärdet fastställts. Därför justeras och uppdateras gränsvärdena fortlöpande utifrån nya forskningsrön.

Bindande gränsvärden

I sina beslut och förordningar som statsrådet utfärdat med stöd av arbetarskyddslagen finns bindande gränsvärden för vissa orenheter i luften på arbetsplatsen.  Största tillåtna halter och åtgärdsgränser när det gäller alla arbeten har föreskrivits för asbest, bensen, damm från hårda träslag, bly och vinylklorid.

Gränsvärdet får inte överskridas men om detta trots allt sker ska arbetsgivaren omedelbart minska exponeringen så att gränsvärdet inte överskrids igen. Dessutom har statsrådet fattat ett beslut om arbete med bly med bindande åtgärdsgränser för blyhalten i blodet. Gränsvärdena finns i SHM:s publikation HTP-värden 2014.

Halter av föroreningar som befunnits skadliga dvs. HTP-värden

Halterna av föroreningar som befunnits skadliga (HTP) baserar sig på social- och hälsovårdsministeriets uppskattningar av de lägsta halterna av orenheter i arbetstagarnas inandningsluft som kan medföra olägenheter eller äventyra arbetstagarnas säkerhet eller hälsa eller reproduktiva hälsa. De har fastställts genom social- och hälsovårdsministeriets förordning (268/2014) med stöd av arbetarskyddslagen.

HTP-värdena har angetts som halter av ämnet i andningszonen. För exponering under en hel dag anges genomsnittshalt för åtta timmar. Om ämnet medför akuta effekter eller om exponeringstiden är kort ska även kortvarigare exponering bedömas.  Provtagningstiden vid mätningen ska om möjligt vara densamma som jämförelsetiden för HTP-värdet, dvs. 15 minuter.

HTP-värden. Social- och hälsovårdsministeriet.

När social- och hälsovårdsministeriet fastställer HTP-värden beaktas Europeiska kommissionens indikativa gränsvärden. Europeiska kommissionen har fram till i dag fastställt sådana indikativa gränsvärden för 121 ämnen eller ämnesgrupper.

HTP-värdena bereds av HTP-sektionen som är underställd delegationen som bereder arbetarskyddsbestämmelser. Vid behov anlitas sakkunniga. Vid beredningen av värdena (upprättande av motiveringspromemorior) går man igenom litteratur och forskning om ett ämne eller en ämnesgrupp och föreslår utifrån detta ett HTP-värde för ämnet eller ämnesgruppen.

Arbetsgivaren ska beakta HTP-värdena vid utredningen och bedömningen av risker i arbetet i samband med att man uppskattar arbetstagarnas exponering och mätresultatens betydelse.

För tolkning av resultaten av mätningen av orenheter i luften på arbetsplatsen och bedömning av uppföljningsbehovet finns den internationella standarden EN 689, som Finlands Standardiseringsförbund SFS ry har fastställt som en finsk standard. Standarden innehåller mycket heltäckande anvisningar för hur bedömningen av exponering via luftvägarna borde utföras så att skyldigheterna enligt statsrådets förordning uppfylls.  

Gränsvärden för biologiska exponeringsindikatorer

Med mätning av biologisk exponering dvs. biomonitorering avses en bedömning av kroppens kemikaliebelastning eller exponering under den senaste tiden. Med den avses också bedömning och uppföljning av hälsorisker relaterade till exponering med hjälp av analys av biologiska prov.

Vid biomonitorering samlar man vanligen in blod- eller urinprov av arbetstagarna för att mäta exponeringen för ett ämne eller dess ämnesomsättningsprodukt. Biomonitorering beaktar alla exponeringsvägar: huden, andningsvägarna och matsmältningskanalen. Att ta reda på den totala exponeringen är särskilt viktigt vid bedömningen av exponeringen och medföljande hälsorisker när det gäller ämnen som i hög grad absorberas via huden eller som ackumuleras i kroppen vid fortlöpande, återkommande exponering.

Genom biomonitorering kan man därför komplettera resultaten av mätningarna av orenheter i luften på arbetsplatsen. En annan fördel med biomonitorering är att man med hjälp av den kan konstatera exponeringsgraden via flera vägar och beakta individuella skillnader i exponeringen och absorptionen.

Resultaten av biomonitoreringen kan jämföras med riktvärden, av vilka en del utgörs av statsrådets bindande gränsvärden (t.ex. halten av bly och arsenik i blodet) och en del av social- och hälsovårdsministeriets indikativa gränsvärden, som härletts från gränsvärden för orenheter i luften på arbetsplatsen, dvs. HTP-värden. Det indikativa värdet motsvarar åtta timmars exponering på HTP-nivå.

Dessa gränsvärden har fastställts för arsenik och dess oorganiska föreningar, kvicksilver och dess oorganiska föreningar, etylbensen, fenol, krom (VI)-föreningar, xylen, bly och dess oorganiska föreningar, -metylen-bis (2-kloranilin) MOCA), svavelkol, styren, tetrakloreten, toluen och trikloreten. Gränsvärdena finns i SHM:s publikation HTP-värden 2014.

Arbetshälsoinstitutets riktvärden

Arbetshälsoinstitutet har i tiotals år fastställt riktvärden för biomonitorering för att bedöma och minska kemikalierisker i arbetet. Dessa utgör av indikativa gränsvärden för icke-exponerade och åtgärdsgränser för biomonitorering.

Med indikativa gränsvärden avses forskningsbaserade halter som i allmänhet inte överskrids bland finländare utan exponering i arbetet.

Åtgärdsgränsen anger i sin tur den nivå där de uppmätta halterna kräver åtgärder för att minska exponeringen. Om man ligger under åtgärdsgränsen innebär det i allmänhet att arbetet inte väntas medföra allvarliga hälsorisker under rådande förhållanden.

Riktvärdena är hälsobaserade på samma sätt som HTP-värdena som används för att uppskatta halter i luften.  Riktvärdena är tillgängliga via Arbetshälsoinstitutets webbtjänst.

Målnivåer

Arbetshälsoinstitutet utvecklar också målnivåer (nivå för en god arbetsplats) för orenheter i luften på arbetsplatsen och halter i biologiska prov. Målnivåerna är avsedda som hjälpmedel vid planeringen. Man borde sträva efter dem för att förebygga hälsorisker. Målnivåer har i synnerhet fastställts för cancerframkallande ämnen för vilka man borde exponeras så lite som möjligt. Exempel på målnivåer är bland annat mätning av halten av krom och nickel i urin (U-Cr, U-Ni).