Ensamarbete

Risken för olycksfall och våld samt psykosociala belastningsfaktorer ska beaktas särskilt i ensamarbete.

Vad är ensamarbete?

Ensamarbete är vanligt i många arbetsuppgifter. Med ensamarbete avses en situation där en arbetstagare arbetar fysiskt eller socialt isolerad utan direkt kontakt med andra arbetstagare.

Det handlar om fysiskt ensamarbete då arbetstagaren inte är i kontakt med övriga arbetstagare på arbetsplatsen. Andra personer på arbetsplatsen, såsom butikskunder eller sjukhuspatienter, ersätter inte andra arbetstagare.

Med socialt ensamarbete avses å sin sida en situation där arbetstagaren inte har möjlighet att få stöd av sin arbetsgemenskap. Med yrkesmässigt ensamarbete avses en situation där arbetstagaren utför arbete som ensam företrädare för yrkesgruppen, även om han eller hon har kontakt med andra arbetstagare. Detta kan vara till exempel arbete i en annan arbetsgivares lokaler utan att andra yrkespersoner arbetar där.

Olägenheter av och risker i ensamarbete

Ensamarbete är i sig inte skadligt eller farligt. Arbeten som kräver särskild koncentration eller uppmärksamhet kräver till och med tidvis ensamarbete. Sådant arbete kan vara till exempel planerings- och granskningsarbete samt konstnärligt eller vetenskapligt arbete.

Ensamarbete kan dock vara kopplat med en uppenbar olägenhet eller risk därför att det i arbetet används farliga maskiner eller farliga arbetsmetoder i sådana situationer där sannolikheten för en allvarlig olycka är större än vanligt. På grund av att arbetstagaren jobbar ensam är möjligheten att snabbt få hjälp begränsad.

Ensamarbete kan vara förknippat med en uppenbar olägenhet eller risk också på grund av risk för våld. Ensamarbete kan i sig öka hotet om våld i vissa arbetsuppgifter. Sådana arbeten är till exempel vaktjobb, undervisnings- och vårdarbete samt försäljningsarbete.

Ensamarbete kan därtill vara en psykosocial belastningsfaktor. Också korta perioder av ensamarbete eller social eller fysisk isolering av en arbetstagare från arbetsgemenskapen kan orsaka skadlig arbetsbelastning, i synnerhet om också andra belastningsfaktorer anknyter till situationen.

Olägenheter och risker förknippade med ensamarbete identifieras som en del av riskbedömningen

Enligt arbetarskyddslagen ska en arbetsgivare i samband med riskbedömningen utreda om det finns arbetstagare som utför arbete ensamma på arbetsplatsen och om uppenbara olägenheter eller risker för arbetstagarens säkerhet och hälsa därför är förknippade med ensamarbetet. Vid bedömningen av riskerna i ensamarbetet ska arbetsgivaren särskilt beakta riskerna för olyckor och våld samt psykosociala belastningsfaktorer i olika arbetsuppgifter.

Metoder för att minska risker som orsakas av ensamarbete

Utifrån riskbedömningen ska arbetsgivaren fatta beslut om åtgärder för att undvika eller minska olägenheterna av och riskerna med ensamarbete. I vissa arbeten förutsätts det följaktligen att arbetsgivaren vidtar särskilda åtgärder på grund av att arbetstagaren arbetar ensam och att arbetet därför är förknippat med en uppenbar risk. Sådana arbeten kan vara till exempel skogsarbete, försäljningsarbete och hemvårdsarbete

Om ensamarbetet är förknippat med en uppenbar risk för våld, förutsätter arbetarskyddslagen att arbetsgivaren vidtar åtgärder för förutse och undvika hotfulla och riskfyllda situationer.

Arbetsgivaren ska redan då arbetet planeras beakta att inte ensamarbetet leder till olägenheter eller risker. Det är möjligt att lindra skadliga effekter till exempel genom att minska den tid då arbete utförs ensam. Detta kan förutsätta ändringar i den fysiska arbetsmiljön och i arbetstidsarrangemangen. Det kan förutsättas särskilda egenskaper av de arbetsredskap och den skyddsutrustning som används i ensamarbetet.

Det är möjligt att undvika risker och olägenheter i ensamarbete genom att utbilda och handleda arbetstagarna. Med introduktion och utbildning är det möjligt att förbättra arbetstagarnas möjligheter att klara sig i arbetet. Arbetsgivaren ska följa upp att avisningarna och säkra arbetssätt iakttas också då en arbetstagare arbetar ensam.

Kontakt och tillkallande av hjälp

Arbetsgivaren ska ordna en möjlighet att hålla den nödvändiga kontakten. När nödvändigheten av kontakt prövas ska också arbetets natur, förhållanden och arbetsplatsen beaktas från fall till fall. Arbetsgivaren ska kunna nå arbetstagaren. På samma sätt ska arbetstagaren ha möjlighet att få kontakt med arbetsgivaren. Kontakten kan också ordnas till en annan person, såsom en jourhavande arbetstagare eller en utomstående aktör.

Arbetstagaren ska ordna en möjlighet för arbetstagaren att med ändamålsenliga anordningar kunna kalla på hjälp till sitt arbetsställe. Arbetsgivaren ska kalla på hjälp om en arbetstagare inte nås och det finns skäl att misstänka att arbetstagaren drabbats av en olycka.

Förbud mot ensamarbete

En riskbedömning enligt arbetarskyddslagen kan visa att riskerna med ensamarbete kan vara så stora att ensamarbete inte kan tillåtas i vissa arbetsuppgifter eller i vissa arbetsförhållanden. Sådana arbetsuppgifter kan vara till exempel rökdykning, byggarbeten under vattenytan och vissa cisternarbeten. På motsvarande sätt ska säkerheten i ensamarbete bedömas i situationer där arbetsplatsen under en kort tid utsatts för flera hot eller rån och arbetstagarnas säkerhet inte kan tryggas med andra åtgärder.

En ung arbetstagare (under 18 år) får inte arbeta ensam, om arbetet är förknippat med en uppenbar risk för olycksfall eller våld.

 

Lagstiftning

Arbetarskyddslag (738/2002)

  • 8 § arbetsgivarens allmänna omsorgsplikt
  • 10 § utredning och bedömning av riskerna i arbetet
  • 27 § risk för våld
  • 29 § ensamarbete

Statsrådets förordning om arbeten som är särskilt skadliga och farliga för unga arbetstagare (475/2006)

  • 3 § särskilt skadliga arbeten