”Huttunen, hjälm på huvudet! Nu är det arbetarskyddsvecka!” – Säkerhetskulturen på arbetsplatsen är mer än bara hjälmtvång

Mikko Koivisto 26.10.2022 / päivitetty 26.10.2022 10:29

En kollega vid arbetarskyddsavdelningen vid social- och hälsovårdsministeriet bad om hjälp med frågor från Danmark. Frågorna gällde undersökningen av olycksfall i arbetet. Vi kom på svaren efter lite reflektion, men den sista frågan hejdade mig. ”Företagen är skyldiga att införa en säkerhetskultur på arbetsplatsen. Övervakas denna skyldighet vid inspektionen? Är
arbetsgivaren skyldig att skriftligt beskriva säkerhetskulturen?”

Här stannade jag verkligen upp och funderade över ordet ”säkerhetskultur”. Det ordet är på något sätt fantastiskt fint eller faktiskt fantastiskt. Å andra sidan får ordet kultur mitt hår att resa sig. Det gör mig inte illamående i sig, men ordet har alltid varit lite främmande för mig. Frågan är: övervakar vi säkerhetskulturen?

Svaret på kollegornas fråga från Danmark är enkelt, men låt oss reflektera lite och göra en liten djupdykning. Jag kommer ihåg när jag i början av min tjänstemannakarriär arrangerade ett gemensamt rum i kontoret i Seinäjoki och stötte på skämtteckningar som arbetarskyddsförvaltningen hade beställt för evigheter sedan. De finns fortfarande hos mig och de är bra. Skämttecknaren hade verkligen gjort övertygande teckningar som fortfarande är beskrivande för arbetsplatserna. En teckning som imponerade på mig beskriver en situation där en arbetstagare går mellan två byggnader på en ranglig planka och nedanför ropar arbetsledaren: ”Huttunen, hjälm på huvudet, nu är det arbetarskyddsvecka”. I detta utrop är ordet ”hjälm” som arbetsledaren använder lika med säkerhetskultur. Situationen är något absurd, men tyvärr fortfarande sann för flera arbetsplatser. 

”Huttunen, hjälm på huvudet! Nu är det arbetarskyddsvecka!”
”Huttunen, hjälm på huvudet! Nu är det arbetarskyddsvecka!”

När vi gör överraskningsinspektioner på byggarbetsplatser och arbetstagarna ser inspektören springer de ofta efter hjälmen. Som om användningen av hjälm skulle uppväga alla andra brister på arbetsplatsen. Tyvärr är detta fortfarande fallet där trots att cirkelsågarna saknar skydd och man inte hört talas om fallskydd för arbetstagare, så är allt i sin ordning om hjälmen är på. En liten precisering: I vårt svar till Danmark nämndes inga hjälmar.

Om inga hjälmar nämndes i svaret, är hjälmen då en del av säkerhetskulturen? Ja, men hjälm är inte något ”magiskt ord” och hjälmarna är inte vad säkerhetskulturen handlar om. Arbetet måste ju planeras så att man strukturellt förebygger risken för olycksfall och andra arbetarskyddsrelaterade olägenheter. Och de faktorer som inte kan bekämpas strukturellt bekämpas bland annat med personlig skyddsutrustning, såsom hjälm. 

Vad innebär då säkerhetskulturen på byggen om man med hjälm bara får en ”silversked”? Några gånger har man på små byggen stött på situationer där man inte har känt till något om säkerhetsplaner, veckovisa underhållsbesiktningar och hjälmar, men byggplatsen har varit i god ordning och ren, räcken har varit på plats och cirkelsågarnas klinga har skyddats på ändamålsenligt sätt. På arbetsplatsen har man omfamnat den säkerhetskultur som arbetsgivaren skapat. Utgångspunkterna för säkerhetskulturen härstammar inte från lagstiftningen om arbetarskydd. Arbetsgivaren har bara insett att när arbetstagaren inte behöver vara rädd arbetar hen effektivare. När man inte behöver vara orolig över vilken fara som väntar runt hörnet, kan man koncentrera sig på arbetet. 

Som inspektör vill jag dock påpeka att veckovisa underhållsbesiktningar och säkerhetsplaner på byggarbetsplatsen måste vara skriftliga. Man ska också alltid bära hjälm på byggen, men ovan ville jag påpeka att en säkerhetskultur kan uppstå på byggen och andra arbetsplatser även utan lagstiftning. För att det ska uppstå en säkerhetskultur räcker det med en inbyggd förståelse av att alla mår bättre på en säker arbetsplats. Man stöter dock sällan på en sådan situation och då måste inspektören lära ut säkerhetskulturen genom lagstiftningstvång. Situationen är inte den bästa, men mycket vanlig. Genom tvång kommer man sällan fram till det bästa slutresultatet.

Hur ligger det till med frågan som ställdes i början av texten, övervakar vi säkerhetskulturen och måste den beskrivas skriftligt? Jag anser att svaret är entydigt ja och nej. Vi övervakar säkerhetskulturen, även om vi inte använder det ordet när vi går till arbetsplatserna. Men kan man ens beskriva säkerhetskulturen? Nej, det tycker jag inte, åtminstone inte helt. Kanske är en fråga som vi övervakar, verksamhetsprogrammet för arbetarskydd, ganska nära säkerhetskulturen. Det viktigaste är dock att säkerhetskulturen förverkligas i praktiken, vare sig man kan beskriva den eller inte.

Kärnan i arbetarskyddslagen är arbetsgivarens utredning och bedömning av riskerna. Om säkerhetskulturen är under kontroll på rätt sätt är bedömningen i huvudsak gjord. Och denna rätta kultur är något annat än Huttunen i skämtteckningen. Under inspektionerna använder vi knappt någonsin ens ordet säkerhetskultur. Man strävar efter att alla åtgärder inom arbetarskyddstillsynen vidtas så att säkerhetskulturen förbättras på arbetsplatserna. 

Om vi kunde införa rätt säkerhetskultur på arbetsplatserna, så att arbetsgivarna verkligen skulle inse vilken möjlighet det är, skulle vi kunna göra oss själva obehövliga. På basis av hundratals inspektioner måste det dock konstateras att detta tyvärr är önsketänkande och att inspektörer jämte paragraferna behövs på arbetsplatserna nu och för alltid.

Mikko Koivisto

Mikko Koivisto

Överinspektör