Arbetarskyddsmyndigheten behöver allt kraftigare metoder för att bekämpa arbetsrelaterat utnyttjande

Arbetarskyddstillsynen förenas i många avseenden med övervakningen av brister i arbetarskyddet, men i Finland är arbetarskyddsmyndigheten en viktig aktör även i arbetet mot arbetsrelaterat utnyttjande och människohandel. 

I bekämpningen av arbetsrelaterat utnyttjande är det absolut nödvändigt att arbetarskyddsmyndigheten utöver brister i arbetarskyddet och rätt att arbeta även har rätt att övervaka anställningsförhållandets minimivillkor, såsom arbetstider och lön. Så är inte fallet till exempel i Sverige, och där förekommer väldigt få fall av arbetsrelaterat utnyttjande, även om det sker utnyttjande som i Finland. 

I utlänningslagen från 2004 ålades arbetarskyddsmyndigheten att övervaka att arbetsgivarna endast anlitar sådan utländsk arbetskraft som har rätt att arbeta i Finland. Lagändringen satte igång arbetarskyddsmyndighetens övervakning av utlänningar 2005, då man även inrättade tjänster inom arbetarskyddsförvaltningen öronmärkta för ändamålet. 

Redan då år 2005 rapporterade medierna om allvarliga problem särskilt i fråga om lönerna för estniska arbetstagare som arbetar på byggarbetsplatser. Arbetarskyddsmyndighetens tillsynsresultat har sedan dess varit karg läsning. Det upptäcks fortfarande lönebrister inom många branscher vid över hälften av inspektionerna gällande utländska arbetstagare. Mångfalden av medborgarskap bland arbetstagare som utnyttjats bara ökar.

Betyder detta att övervakningen inte haft någon effekt? Jag tycker inte det. En del av arbetsgivarna har ändrat sin verksamhet efter inspektionerna och arbetstagarna har fått information om sina egna rättigheter – numera också ofta på sitt eget språk. I Finland har det på europeisk nivå kommit fram många fall av arbetsrelaterad människohandel och här har arbetarskyddsmyndigheten haft en viktig roll. Övervakningen borde riktas uttryckligen till övervakningen av anställningsförhållandets minimivillkor, dvs. löner och arbetstider. På så sätt kommer fallen av utnyttjande fram och myndigheterna får kännedom om dem.

Det räcker inte att höja ett varnande finger – vite kunde fungera bättre

Problemet är dock att arbetsrelaterat utnyttjande för närvarande är en så lönsam verksamhet att det ständigt dyker upp nya företagare på marknaden. Arbetarskyddsmyndigheten har inte heller haft effektiva metoder för att ingripa i verksamheten hos sådana arbetsgivare som trots myndigheternas anvisningar har fortsatt med underbetalningen. I Finland har myndigheterna i allmänhet haft som verksamhetsprincip att tro att arbetsgivarna kommer att korrigera sin verksamhet om de bara får tillräckligt med information och upplysning. Tyvärr har de senaste 17 åren visat att myndigheternas varnande finger inte fungerar när det gäller att utrota underbetalningen, utan att det behövs kraftigare metoder.

Detta kommer förhoppningsvis snart att rättas till. Nu behandlas ett förslag till ändring av lagen om tillsynen över arbetarskyddet som skulle ge arbetarskyddsmyndigheten möjlighet att i sista hand vid vite ålägga arbetsgivaren att korrigera lönebristerna. Dessutom föreslås en skyldighet för arbetarskyddsmyndigheten att förutom vid fall av arbetsbrott och människohandel även anmäla ocker och bedrägeri till polisen när de hänför sig till underbetalning. 

Som stöd för övervakningen behövs effektiva straffrättsliga påföljder. Utnyttjandet och arbetslivet ändrar ständigt form. Man har länge tänkt att utnyttjandet endast gäller utländska arbetstagare, men vem som helst kan bli offer oberoende av medborgarskap. Att dölja anställningar som företagarskap har också blivit vanligare inom arbetslivet. Lagstiftaren ska säkerställa att det också finns sätt att ingripa i utnyttjandet av finländska arbetstagare och till exempel personer som omedvetet blivit företagare. 

Arbetet mot arbetsrelaterat utnyttjande har utvecklats enormt under de senaste åren. Finlands styrka är ett omfattande samarbete mellan myndigheter, arbetsmarknadsparter och tredje sektorn. Härnäst bör man säkerställa att alla myndigheter har rätt att utan hinder få och lämna ut information i fall av arbetsrelaterat utnyttjande. I praktiken förutsätter detta ändringar i lagstiftningen. Inget fall av utnyttjande får förbises på grund av att lagstiftningen har förhindrat utlämnande av uppgifter till den behöriga myndigheten.

Överinspektör Katja-Pia Jenu
Regionförvaltningsverket i Södra Finland, ansvarsområdet för arbetarskyddet