En dag på daghemmet – när allt går fel

Laura Mäkilä 1.3.2022 / päivitetty 18.3.2022 09:33

På en gemensam arbetsplats arbetar representanter för flera arbetsgivare, till exempel kommunala tjänsteinnehavare och serviceföretagare. Det är viktigt att alla arbetstagare är medvetna om varandra och att den ömsesidiga kommunikationen fungerar. På så sätt kan man förebygga olycksfall i arbetet och främja arbetarskyddet.

Många av städernas och kommunernas tjänster produceras numera som köpta tjänster. Därför arbetar vi eller är kunder på en gemensam arbetsplats. Till exempel ålderdomshem, servicecenter, skolor, daghem och ämbetsverk är gemensamma arbetsplatser. Gemensamma arbetsplatser är utmanande med tanke på arbetarskyddet och även klientsäkerheten. Vilka faror kan man stöta på på en gemensam arbetsplats? För att detta ska konkretiseras går vi nu till daghemmet Huvikumpu för att iaktta deras vardag. Trevligt besök!

Fiktivt fall: Huvikumpu

" "Kaunislaakso stad har konkurrensutsatt stödfunktionerna på daghemmet Huvikumpu. Fastighetens utomhusarbeten sköts av bolag A, fastighetens inomhusarbeten av bolag B, fastighetens reparationsarbeten av bolag C, städningen av bolag D och mathållningen av bolag E. Det här är ju som Napakymppi med så många alternativ! Naturligtvis arbetar även daghemmets småbarnsfostrare och föreståndare i Huvikumpu. 

Veckan i Huvikumpu börjar i rask takt. Föräldrarna hämtar sina barn till vård, en vårdare är sjuk och vikariearrangemangen haltar. Morgongröten puttrar redan på spisen, städaren torkar morgonens första leriga spår från golvet och fastighetsbolag A:s servicechef kommer ihåg vid morgonkaffet att man skulle lägga till mer leksand under daghemmets rutschbana. ”Ajdå, det här skulle skötas redan på fredag! Nu är det bråttom, innan daghemsföreståndaren ringer igen”, ojar sig servicechefen. 

Bolagets egen personal arbetar redan runt om i staden, dvs. servicechefen måste be en underleverantör att utföra arbetet. I all brådska kommer ingen ihåg att informera daghemspersonalen om saken och således rör sig en hjullastare på daghemmets övre gård när barnen är utomhus under förmiddagen. Lilla Jan-Peter är hänförd när han får se den lilla hjullastaren arbeta på nära håll. Trygga lekar på övre gården är inte möjliga, så man blir tvungen att förflytta hela leriga barnskaran till nedre gården och leka. Hela den sandiga och leriga bunten marscherar genom daghemmet för att komma till nedre gården. 

Bolag D:s städare är frustrerad när hela korridoren är full av lera och sand. Det oväntade extra arbetet orsakar brådska och stress, och städaren kommer inte ihåg att låsa dörren till städskåpet. Lilla Mia-Maja ser sin chans och börjar undersöka vad som finns i städskåpet. Mia-Maja ser en flaska på hyllan med blå vätska som ser god ut. Precis som den blåa läsken från födelsedagen! Precis när Mia-Maja ska smaka på tvättvätskan i flaskan, tar en chockad småbarnsfostrare flickan i sin famn. Med Mia-Maja i sin famn går hon in i städskåpets dörr, bakom vilken fastighetsskötaren är på en A-stege och byter lampa i taket. Dörren stöter till stegen och fastighetsskötaren faller ner på golvet. 

”Fan, nu bröt jag armen!” skriker fastighetsskötaren. Och så är soppan klar. Mia-Maja gråter, småbarnsfostraren skriker åt städaren om att dörren till städskåpet var öppen och köksarbetaren har kommit från köket för att se vad som pågår i korridoren. Samtidigt märker Lasse-Linus, fem år, att han nu kan ta en kniv från köket som han behöver för att tälja en träbit han hittat på gården. Lasse-Linus täljer ivrigt och skär sig i fingret, börjar skrika och blodet strittar längs med lekrummet. Som tur är akutvårdarna snabbt på plats och hjälper både fastighetsskötaren och Lasse-Linus. 

Mitt i allt ståhej ser ingen efter sexåriga Tia-Maria, när hon beslutar sig för att klättra upp på de ställningar som bolag C har satt upp för byte av rännor. Lyckligtvis är Tia-Maria en skicklig klättrare och tar sig helskinnad ner från ställningarna. Efter denna förmiddag i Huvikumpu funderar en trött småbarnsfostrare om man borde börja plocka kottar för att lugna nerverna...

En gemensam arbetsplats kräver gemensamma spelregler

När informationen inte rör sig på en gemensam arbetsplats kan hela arbetsplatsens vardag spåra ur och orsaka nära ögat-situationen och i värsta fall olycksfall. Olika verksamhetskulturer, arbetarskyddskulturer, oklara ansvarsfrågor och i synnerhet bristfällig kommunikation orsakar farliga situationer på gemensamma arbetsplatser. Det är utmanande att säkerställa informationsutbytet, identifiera risker, planera och organisera arbetet samt ordna tillräcklig introduktion på en gemensam arbetsplats.

På en gemensam arbetsplats påverkar olika aktörers arbete säkerheten av alla som befinner sig på arbetsplatsen. Enligt arbetarskyddslagen ska man på en gemensam arbetsplats säkerställa arbetarskyddet genom ömsesidigt samarbete och kommunikation. 

Arbetarskyddet på gemensamma arbetsplatser är i första hand beroende av säkerhetsledningen. Hur ska man kommunicera, identifiera risker, planera arbetet samt säkerställa introduktionen och kompetensen? Säkerheten på en gemensam arbetsplats är i första hand kvalitet. När arbetet utförs organiserat och planerat minskar risken för olycksfall. Alla aktörer på den gemensamma arbetsplatsen drar nytta av detta.

Laura Mäkilä

Arbetarskyddsinspektör, Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland, ansvarsområdet för arbetarskydd