Maximal arbetstid

Arbetstid - Maximal arbetstid

Den maximala arbetstiden begränsar arbetstagarens arbetstid. Arbetstid är tid som använts till arbete, och tid då arbetstagaren är skyldig att befinna sig på arbetsplatsen och vara tillgänglig för arbetsgivaren.

Arbetstiden är i genomsnitt högst 48 timmar per vecka under en utjämningsperiod på högst fyra månader. Olika branschers kollektivavtal kan innehålla bestämmelser om utjämningsperiodens längd som avviker från arbetstidslagen.

Maximal arbetstid och uppföljning av arbetstid

Begränsningen i fråga om maximal arbetstid avser den totala arbetstiden. Begränsningen avser därmed inte enbart det maximala antalet övertidstimmar. Från och med början av 2020 övergick man på arbetsplatserna från uppföljning av övertidsarbete till uppföljning av den totala arbetstiden.

Begränsningen av den maximala arbetstiden gäller alla typer av arbetstidsformer, såsom till exempel flextid och utökad flextid. Till den maximala arbetstiden räknas alla utförda arbetstimmar oavsett om det är frågan om ordinarie arbetstid, mer- eller övertidsarbete, nödarbete eller inledande och avslutande arbete.

Vid uppföljning av arbetstid är det viktigt att vara klar över arbetstidsbegreppet och att man endast antecknar faktiskt utförda arbetstimmar i arbetstidsbokföringen, samt att de ska vara tydligt läsbara. Arbetstidsbokföringen och lönebokföringen ska hållas isär på ett tillförlitligt sätt.

Arbetstidens maximala längd under utjämningsperioden och på årsnivå

Bestämmelsen om arbetstidens absolut maximala längd är av tvingande karaktär. Arbetstidens maximala längd granskas för varje arbetstagare utifrån på förhand bestämda utjämningsperioder.

Huvudregeln i arbetstidslagen är att arbetstagarens arbetstid inbegripet övertidsarbete inte får överstiga i genomsnitt 48 timmar i veckan under en tidsperiod av fyra månader. Dessa utjämningsperioder av fyra månader ska granskas som självständiga tidsperioder som är separata från varandra.

I riksomfattande kollektivavtal kan man dock avtala om förlängning av utjämningsperioden till sex månader, och av tekniska skäl eller skäl som rör organiseringen av arbetet kan utjämningsperiodens längd förlängas till som längst 12 månader. Arbetstidens maximala längd granskas på motsvarande sätt enligt utjämningsperiodens längd, som alltså kan variera mellan 4–12 månader.

I arbetstidslagen finns inga närmare bestämmelser om tidpunkter då utjämningsperioder börjar eller hur man i riksomfattande kollektivavtal kan avtala om periodernas början och periodernas längd. Tidpunkterna för utjämningsperiodernas start kan därmed avtalas på sätt som är ändamålsenligt utifrån arbetsgivarens verksamhet i olika branscher.

För att följa arbetstidslagen och följa upp arbetstiden kan man utgå ifrån att den maximala arbetstiden ska följas upp i regelbundna perioder om fyra månader. För visstidsanställda arbetstagare ska uppföljningen inledas från och med början av anställningsförhållandet.  

Om man beaktar semesterlagen och dess bestämmelser om rätten till semester, kan arbetstagarens sammanlagda arbetstid på årsnivå utifrån arbetstidslagen vara kalkylmässigt som mest cirka 2 300 timmar (48 arbetstimmar x antalet arbetsveckor).

Övergångsbestämmelse

Uppföljningen av maximal arbetstid måste införas senast 1.1.2021. Arbetsgivaren får under en övergångsperiod på högst ett år följa antingen uppföljning av maximalt övertidsarbete i enlighet med den gamla lagen eller uppföljning av den totala arbetstiden i enlighet med den nya lagen.

Syftet med övergångsbestämmelsen är att ge arbetsgivaren tid att anpassa uppföljningssystemen för arbetstid så att de motsvarar kraven i den nya arbetstidslagen, och att möjliggöra övergång till uppföljning av maximal arbetstid vid en tidpunkt som är lämplig för verksamheten. Övergången från uppföljning av maximalt övertidsarbete till uppföljning av totalarbetstid skulle kunna medföra svårigheter för arbetsgivaren om övergången inträffade mitt i en utjämningsperiod eller annan granskningsperiod.