Cancerframkallande ämnen

Kemiska agenser - CMR-ämnen - Cancerframkallande

Ämnen, blandningar och föreningar som uppstår i processer är cancerframkallande om de kan orsaka eller öka risken för cancer vid inhalering, förtäring eller via hudkontakt.

De vanligaste cancerframkallande ämnena på arbetsplatser är:

  • krom(VI)-föreningar
  • nickel och arsenik samt oorganiska nickel- och arsenikföreningar
  • PAH-föreningar dvs. polycykliska aromatiska kolväten, t.ex. benso(a)pyren, stenkolstjära, sot och stenkolsbeck
  • bensen
  • kadmium och kadmiumföreningar
  • asbest
  • svetsrök och ångor samt finfördelat damm som uppstår vid bearbetning av rostfritt och syrabehandlat stål
  • dieselavgaser
  • tobaksrök i omgivningen
  • lövträdamm
  • kvarts
  • formaldehyd
  • PCB-föreningar
  • lösningsmedel, t.ex. bensen, 1,2-dikloretan
  • vinylklorid
  • 1,3-butadien
  • etylenoxid.

Den största exponeringen för cancerframkallande ämnen finns i följande yrken:

  • processövervakare, metallframställning
  • övriga byggnadsarbetare
  • flygmontörer och flygreparatörer
  • anrikningsarbetare
  • gruv- och stenbrottsarbetare
  • processövervakare, förbränningsstationer och vattenreningsverk.

Cancerframkallande ämnen förekommer också vid följande arbetsmetoder:

  • tillverkning av auramin
  • arbete som medför exponering för polycykliska aromatiska kolväten (PAH-föreningar)
  • arbete som medför exponering för damm, ångor och dimmor, som uppstår vid rostning av nickelkopparsten och elektrisk raffinering
  • metod för tillverkning av kraftigt sur isopropylalkohol
  • arbete som medför att arbetstagaren exponeras för finfördelat damm av ek eller bok.

Exponering kan orsaka cancer

Cancer är en sjukdom som kännetecknas av okontrollerad tillväxt av odifferentierade celler, och en förmåga hos cellerna att förflytta sig från ursprungspositionen till olika delar av kroppen. Cancer har ofta en lång latenstid, dvs. tiden mellan början av exponeringen för carcinogenen och konstaterandet av cancer är i allmänhet 10–40 år. Uppkomsten av cancer är en långvarig process, och normalt både reparerar och bekämpar organismen de förändringar som inträffar och stoppar uppkomsten av cancer.

Bindande gränsvärden för exponering

Det finns bindande gränsvärden på arbetsplatsen för vissa cancerframkallande ämnen. Ytterligare information finns på sidan Gränsvärden.

Arbetsgivarens anmälningsskyldighet

Arbetsgivaren ska anmäla exponering för cancerframkallande ämnen och arbetsmetoder hos de som utsätts för dessa i sitt arbete till ASA-registret. Ytterligare information finns på sidan ASA-registret.

Klassificering och märkning av cancerframkallande ämnen

Cancerframkallande ämnen och blandningar kan identifieras genom att de klassificeras som cancerriskkategori 1 A eller 1 B enligt CLP-förordningen. Dessutom är de märkta på ämnes- och föreningsetiketten med faroangivelsen (H) intill och faropiktogrammet:

Faropiktogram om cancerframkallande ämnen enligt CLP-förordningen.

Om ett ämne eller en blandning misstänks orsaka risk för cancersjukdomar klassificeras ämnet eller blandningen enligt CLP-förordningen i kategori 2. Dessutom har ämnet eller blandningen märkts med faroangivelse (H) och faropiktogram:

Faropiktogram om cancerframkallande ämnen enligt CLP-förordningen.

Ett varningstecken med en mänsklig figur som exploderar.Märkning av lokaler

Lokaler där cancerframkallande ämnen hanteras ska märkas tydligt.

Lämplig märkning är skylten ‘hälsofarligt’ (GHS08-skylten) med följande text: “Hantering av cancerframkallande ämnen!”.